ludienyberg

Folk ser mig och tror att jag är ganska svag
Men det finns inte nån som är bättre än jag
Jag är bäst, det är ingen nyhet direkt
Motståndets flamma har jag redan släckt
Det spelar ingen roll vad jag tävlar i
Skidskytte, brottning, dans, poesi
Tror du att du är nåt, tänk om är du snäll
Jag är bättre än du, det visste du väl?
Det borde göras en staty till min ära
Som folk kan se på, sucka och svära:
"En dag ska jag minsann bli lika bra"
Nej, tyvärr. Det är det ingen som ska
Detta är inte skryt, bara ärlighet
Skrytmånsar är det värsta jag vet
De tror att de är mycket bättre än andra
De har en fruktansvärt lång väg att vandra
Själv är jag framme och planerar att stanna
Era drömmar kommer aldrig bli sanna
Försöka duger, det är helt okej
Men tronen kommer alltid att tillhöra mig

Ludie

Det är Snorkfrökens Bat Mitzva idag och alla är där för att fira. Snusmumriken: ”Ska jag vara ärlig så visste jag inte att du var judinna, Snorkfröken.” Snorkfröken: ”Nej, jag konverterade igår, bara för att kunna fira Bat Mitzva idag. Ni vet, alla judar firar Bat Mitzva/Bar Mitzva den dagen då de fyller 13 år. Och det gör jag idag!” Mumin: ”Haha! Snorkfröken är jude!” Snorkfröken: ”Käften, jävla antisemit!” Mumin: ”Du är antisemit!” Snusmumriken: ”Mumin, du är katastrofalt dum.” Mumin: ”Nej!” Snusmumriken: ”Eh, låt mig tänka… Jo. Du är så dum att du kan sitta och läsa ett lexikon och säga att du inte fattar handlingen.” Mumin: ”Som att du fattar handlingen!” Snusmumriken: ”Snorkfröken? Hur kan du ens tänka tanken på att reproducera dig med Mumin?” Snorkfröken: ”Bra fråga.”

Sniff: ”Nä, nu tycker jag vi börjar med tårtan!” Snusmumriken: ”Sniff, din jävla tjockis. Låt Snorkfröken bestämma när…” Sniff: ”Jag är inte tjock.” Snusmumriken: ”Sniff, du har aldrig sett dina fötter”. Mumin: ”Hahaha! Sniff är tjock!” Sniff: ”Tyst! Du är så dum att du tycker synd om gubben i trafikljusen!” Mumin: ”Ja, men han har faktiskt ett väldigt jobbigt yrke! Tänk dig själv att behöva stå så där i den där ”gång-posen” när folk ska gå. Och sen när de ska stanna och vänta, då måste han måla sig helt röd och klättra upp till lyset ovanför! Skulle du orka det? Nej, gubben i trafikljuset är en tapper man, ska du veta!” Snusmumriken: ”Men shit! Snorken sitter och skär sig själv i handen! Sluta genast, Snorken!” Snorken: ”Men jag står inte ut med Mumin! Han är så jävla dum.” Mumin: ”MEH!!! Du har glasögon!” Snorken: ”Oh, herregud! Vilken kontring! Du, de här fick jag fyrtiofem procents rabatt på hos Synoptik. De har ju den här ”Din ålder i rabatt”-grejen.” Mumin: ”Rabatt? Vadå, har du planterat din ålder i en rabatt eller? Bredvid krokusarna? Är du dum eller, vem skulle göra det?”

Snorken hugger sin matkniv rakt igenom handen. Ingen klandrar honom. Mumins intelligens får de flesta att vilja tänka på annat. Lilla My tar upp några piller, som hon fått av en märklig typ i en gränd, och knaprar i sig. Mumin: ”Förresten. Någon annan som har ett jobbigt yrke är ju fröken Ur! Tänk er att sitta och berätta tiden för massa människor som ringer hela tiden.” Nu bestämmer sig Snorken för att avlägsna Mumin från Bat Mitzvan. Han ringer polisen och säger att Mumin har åtta kilo hasch uppkört där solen inte skiner. Polisen hämtar Mumin och tar in honom för att undersöka saken.

Ludie

Jag har upptäckt en jobbig sak. Jag skriver ganska ofta om saker som stör mig. Jag skriver aldrig om saker jag tycker om eller som gör mig glad. Jag vill inte bli uppfattad som en bitter person, det är bara så mycket roligare att skriva om sådant man inte gillar. Man blir så härligt engagerad i det man skriver om, hjärtat slår snabbare och man vill bara skrika ut sin åsikt. En adrenalinkick helt enkelt. Nu tänkte jag berätta om ännu en grej jag irriterar mig på.

Pronomenet ”mig”. Syftar på den egna personen. För att syfta på en annan person har man skapat ett pronomen som låter ungefär likadant eftersom att det är så nära besläktat. ”Dig”. Dessa två ord är alltså i princip samma ord bara det att de används till olika saker.

Det finns folk som använder de här orden i sångtexter, som rim. Det är det jag stör mig på. De rimmar inte. De är exakt samma ord. Att ta till denna lösning vittnar om en fantasi lika utvecklad som hos en klädnypa. Och det sorgliga är…

Melodifestivalen. I varenda svensk låt hör man det här patetiska försöket till ett rim. ”Kom hit till mig, så värmer jag dig”… Ungefär så. Jag förstår inte hur dessa låtskrivare står ut med sig själva. Inser de inte hur värdelöst det där ”rimmet” är? Nej, för de har gjort precis samma sak sedan svensk musikindustri började i princip. ”När jag tittar på dig, tänds ett hopp inom mig, åh! Titta! Jag rimmade! Gud vad duktig jag är!” Så låter det väl ungefär när schlagerlåtarna blir till.

Sådär, nu sjuder jag av adrenalin. Hoppas det blir lite gladare nästa gång.

Ludie

Detta är en, tragiskt nog, sann historia. Den handlar om en kille som heter Dan Brown. Han ville bli författare. En dag fick han en toppenidé till en bok. Han gjorde hur mycket research som helst för att boken skulle vara trovärdig och när han var klar gav han den titeln ”Gåtornas Palats”. Boken var jättebra men det tyckte inte de elaka gubbarna på förlaget. De sade: ”Usch och fy! Vem vill läsa om sådant här? Datorer och virus, nej! Bort!” Dan Brown gick nedstämd hem och började spinna på en ny bok. Mer research. Snart hade han skrivit ”I cirkelns mitt” och tog med den till förlaget. ”Fy, blä, urk!” lät det den här gången. ”Utomjordingar? Antarktis? Du är galen, människa!” Dan Brown gick hem. Research. Han började peta ihop ett nytt manus. Och dra åt helvete vilket manus det blev.

”Änglar och demoner”. Så hette det nya verket. Dan Brown lät förlagsgubbarna läsa det och så här löd deras omdömen. ”Tvi! Sämst! Herregud! Vadå Illuminati? Vad är det?” Så den boken blev inte heller godkänd.

Seriöst, det är ”Änglar och demoner” vi snackar om här! Utan minsta tvivel den coolaste, bästa boken i historien! De här förlagsgubbarna kan inte ha gjort mer än lite slött skummat igenom den på några sekunder! Idioter…

Very well, Dan Brown gick hem och ännu en gång satte sig och försökte komma på något nytt. Snart gjorde han det. Han skrev ”da Vinci-koden”. I den boken skrev Dan Brown väldigt kontroversiella saker om Jesus. När förlagsgubbarna fick läsa detta sade de: ”Nämen… Du… Du kan ju inte… säga så om Jesus! Herregud! Detta är ju rent vansinne! Vad är det med dig? Vad har du för bevis för det här? Det är nästan så att vi skulle publicera den här boken bara för att visa världen hur dum du är!”.

Sagt och gjort. ”da Vinci-koden” publicerades och sålde så fruktansvärt bra att två av förlagsgubbarna hamnade på mentalsjukhus. De kvarvarande besökte Dan Brown och gratulerade till framgången, som såklart inte bara han hade tjänat på utan också dessa ädla herrar. En av dem frågade, med ett äckligt leende på läpparna: ”Du… Vad var det för andra böcker du hade skrivit, sa du?”

Nu var de böckerna jävligt bra helt plötsligt… Idioter. Hur är den människa skapt som får äran att läsa ”Änglar och demoner” först av alla och sedan säga att den inte kan publiceras för att den är för dålig? Tydligen ska det till att man hackar på Jesus för att folk ska bry sig.

Oj, oj, oj… Vilken värld vi lever i.

Ludie

Biiip… Biiip…

Telefonist: Eniro 118 118, det är Torsten. Olof: Ja, hej. Du, vad är det för nummer till Anticimex i Järfälla? Telefonist: … Olof: Hallå? Telefonist: Det skulle du förbannat bra gärna vilja veta va? Olof: Eh, ja? Telefonist: Ska du inte passa på att fråga efter adressen till Mekonomen i Falun när du ändå är igång? Ryckepungsvägen 1! HAHAHAHAHAHA!!!! Så jävla kul, det blir verkligen aldrig tråkigt, eller hur? Ungdomar som inte har något bättre för sig har kört den grejen i flera år. Olof: Jag ringer inte för att jävlas, jag vill ha ett nummer! Telefonist: Ja, precis. Jag lovar att det där Anticimex ligger på typ Koalabjörnskukvägen 8 eller nåt. Olof: Men, snälla, vad är det för fel på dig? Telefonist: På mig? Vad är det för fel på dig mr. Jagärtamigfanroligastivärlden? Olof: Klick

Biiip… Biiip… Biiip…

Olof: Ja, det är Olof. Telefonist: Hej, Olof! Det är telefonisten som du ringde och terrade nyss. Har du kommit på några fler lustigheter som du och dina kompisar vill höra mig säga? Var ligger First Hotell i Ljungsele? På Könshårscancerballe… Olof: Alltså, du behöver hjälp! Seriöst, jag ringer en ambulans snart. Telefonist: Nu lät du mig inte säga klart! Ähää… Olof: Nämen, det här händer inte… Telefonist: Jag kan faktiskt också vara rolig! Olof: Jaha. Kom på nåt då. Telefonist: Okej. Eh… Bajsvägen! Hihi. Olof: Okej, vi gick från sexrelaterade skämt till sån humor. Telefonist: Okej. Pedofilrövstänksvägen! Olof: Ja, det var ganska äckligt faktiskt. Du, jag lägger på nu. Ring inte igen. Klick

Biiip…

Olof: Ja? Telefonist: Skyffel… Olof: Men för helvete, lägg ner! Klick

B…

Olof: VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG DITT PERVERTERADE JÄVLA MISSFOSTER?!!! Gunvald Bertsson, Miljardlotteriet: Okej… Vi var på det humöret. Då tror jag bestämt att vår största vinst någonsin, 113 miljarder kronor, ska gå till någon annan. Adjö.

Ludie

Jag lever ju i min egen lilla bubbla där jag tycker att jag sjunger bra. Tänk om jag skulle söka till Idol. Undrar vad juryn skulle säga. Jag kliver in där och sjunger någon schlager kanske och sedan bara väntar på reaktionerna. Och de kommer. Anders Bagge kanske säger: ”Eh…” Och Laila Bagge kanske säger: ”Du… sjunger inte bra.” Och Andreas Carlsson kanske säger: ”Om du stod bredvid ett svart hål så skulle det försvinna in i dig, så mycket suger du.”

Fan. Det vore jobbigt att få sådan kritik. Jag kan ju göra som de där köttmiffona som säger: ”jamen, sjung bättre själva då!” Som att juryn har kommit för att sjunga. De är där för att bedöma, de sökande är där för att bli bedömda, när juryn har bedömt så ska inte de sökande klaga. Det är bara att svälja det där ”du får en åsna med tuberkulos att framstå som en superstjärna” och gå hem och ändra planerna för ens liv.

Förresten är Andreas Carlsson jävligt lik Gary Sinise.

Ludie

Psychologist: OK, Robert. Why do you think you need therapy?

Robert: Well… It´s kind of embarrassing. I use the word “fuck” to much…

Psychologist: I see. How does this affect your life?

Robert: Well… Where the fuck do I start? Every fucking morning I wake up and say “good fucking morning” to my wife. She starts to argue about my fucking language, that I am a sick fuck that needs help in a fucking hospital. I ignore the fucking bitch and go to my fucking car and drive all four motherfucking miles to work. I work in an office with all these fuckos that call themselves my fucking colleagues. How the fuck did I end up in a fucking office? I wanna be a fucking lumberjack and cut down tree-motherfuckers all fucking day long. I don´t even fucking know how the fuck you are supposed to cure the fucking problem with me saying “fuck” all the time. Fuck, it´s hot in here! Do you have any fucking water or how the fuck do you survive in this fuck-hole?

Psychologist: Jeez… You clearly need to take actions against this behavior. You might scare people. Make them think it´s them you are angry with. But in fact you are not angry, you just really cannot stop saying… the F-word.

Robert: Oh, fuck… You really think every fucking person that hears me saying fuck thinks I am mad at him/her? I don´t wanna fucking hurt anybody! I´m the nicest fucking guy in the whole fucking state! Maybe I fucking should make a serious fuck-off effort to cut down the “fucks”. I don´t want to be referred to as “that motherfucker who says fuck all the fucking time”. Holy fucking Christ, give me some fucking help here! Show me the fucking light! Lift me out of this fucking hell of bad fucking language! Do you believe in God, mr Psycholofuckinggist? If you fail to fucking help me, then maybe motherfucking God doesn´t! Praise the fucking Lord! Hallefuckinglujah!

Psychologist: How is your relationship to your wife beside these arguments in the morning?

Robert: Oh, we fuck! We fuck every fucking night, motherfucker! I have fucked that woman every fucking way possible, I fucking tell you that! I don´t fucking see how I could fuck my fucking wife more than I already fucking do! We fuck so much people fucking call us on the phone complaining about all the fucking noises we make when we fuck! Oh, fuck it´s awesome…

Psychologist: You are a fucking freak, do you fucking hear me, motherfucker!? What the fuck is wrong with you? How can one fucking word bring so much fucking joy to a fucking human? What the fuck did you expect when you dragged your fucking ass over to this fucking clinic? That I would find a fucking cure for you? Oh, fuck you, there is nothing that can make you a better fucking person! You… are… a… fucking… FUCK!!!

Robert: My God, you don´t have to curse. I mean, we´re both civilized people…

Ludie

För tretton tusen år sedan levde det en man som hette Edward Kaffe. Han var bekymrad. Vart han än vände sig så såg han bara stress, stress, stress. Människor kunde inte slappna av. De kunde inte leva sina liv av rädsla att missa alla viktiga ärenden som skulle utföras. Edward kände att det måste finnas ett sätt att ändra på detta samhälle.

En kväll gick Edward ensam på en kvällspromenad. Han hade precis haft ett gräl med sin fru om att ”han aldrig lyfte ett finger hemma, du är så slö och dryg så man kan fan spy på dig! You can´t even hold a job!” Den sista meningen hade hon sagt på engelska för att det lät starkare. Nu gick Edward där och tittade på stjärnhimlen. Plötsligt sade han rakt ut: ”Bäh, jag måste PESSA!” När han stod där och gjorde sina behov bakom en tjock kille som ramlat, hörde han en röst. Edward… Edward: ”Va? Vem var det?” Var inte rädd, Edward. Det är jag. Gud. Edward: ”Ha! Yeah, right.” Jag förstår att det kan vara svårt att tro men jag har bevakat dig länge och jag vet vilka tankar som tynger dig. Edward: ”Är det du, Örjan? Skitkul, var är du?” Men för helvete, det är jag! Gud! Jag är en röst du hör inne i huvudet. Hur fan skulle det kunna vara din polare, Örjan? Edward: ”Oh, shit… Jag är schizofren!” Okej! Vi säger att du är schizofren, ditt jävla rövskägg. Du ”tror”att du hör Gud tala till dig. Jag säger nu åt dig att göra något åt stressen i samhället. Edward: ”Men hur ska jag göra det, oh du mäktige Gud, hihi. Jag talar med Gud.” Käften! Du ska göra en dryck. En dryck som lugnar folks nerver och som gör så att allt känns hur jävla toppen som helst. Edward: ”Eh… Hasch? Vad är det för fel på det?” Det är olagligt! Fan, du är lika hopplös som Adam och Eva. En jävla sak ber man om, att inte äta från Kunskapens träd, och vad händer? Oj, sorry Gud. Vi åt från Kunskapens träd. Edward: ”Ja, okej. Jag försöker väl då.”

Och Edward försökte. Not! Han gick hem och såg på Scooby-Doo. Medans han satt och glodde på när ett spöke (som hur uppenbart som helst var professor Lindgren eftersom han skulle verka minst misstänkt) jagade Scooby-Doo och de andra idioterna så tänkte han. Varför hade han avböjt att göra den där drycken när han så gärna velat ändra på samhällets stressiga vardag? Edward bestämde sig för att göra ett försök ändå. Han letade fram de finaste örterna och kryddade med de finaste kryddorna. Sedan hällde han på vatten och så var det klart. Gud kom personligen ned för att smaka på drycken. Han ringde på hos Edward. När Edward såg en vilt främmande man utanför tänkte han självklart att det var en psykopatisk sadistmördare som kommit för att tortera honom och han fru. Edward tog sin eldgaffel, öppnade dörren och fullkomligt slaktade Gud. Inte ett ben var helt. Inte ens naglarna. Gud talade till Edward senare på kvällen.

Ja, tack så förbannat jävla mycket för det varma välkomnandet! Edward: ”Va? Var det du? Shit, då kanske du är Gud trots allt.” Idiot… Alltså, du är definitionen av ordet ”idiot”. Hur är det med drycken? Har några fler fått smaka? Edward: ”Ja, jag har bjudit hela byn. De älskar den! Jag tror jag ska kalla den ”kaffe” efter mig. Bra va?” Vilken förnedring för drycken. Edward: ”Va? Hallå? Gud? Är du där?” Men Gud svarade inte.

Ludie

Frankrike. Landet där alla män går runt i tajta, långärmade, svart- vitrandiga tröjor, röd scarf, svart basker, en baguette under armen och säger ”sacre bleu” hela tiden. Nej, jag är inte ett dugg fördomsfull. En rolig sak med Frankrike är att de dubbar alla filmer till franska. Det är ganska kul att se amerikanska tv-serier/filmer på franska. Det ser så otroligt korkat ut. Jag fattar inte hur fransmännen själva står ut med detta. Inser de inte hur dumma de framställer sig själva för andra nationaliteter? ”Hej, jag är en fransman. Hela världens befolkning är kapabel att lära sig minst två språk men inte jag. Jag kan bara lära mig ett för jag har lågt IQ.” Det där var elakt sagt, men det är så jag tänker, tyvärr. Tänk att se alla coola filmer dubbade till franska! James Bond, Sagan om Ringen, Titanic, Harry Potter, Star Wars…

Star Wars. Skulle vilja prata om karaktären Jar Jar Binks. Är det bara jag som tycker Jar Jar Binks är en fet jävla våldtäkt på Star Wars? Han hör inte hemma där. De tre första Star Wars-filmerna var skitcoola. Spännande, mörka, intelligenta, brutala. Ta den här scenen i ”Jedins återkomst” när kejsaren torterar Luke med elektricitet. Och så går vi direkt till ”Det mörka hotet” när Jar Jar Binks fjantar runt och har sönder saker och är så tokig, hahaha… Man vill bara gråta, liksom. Anledningen till att Jar Jar Binks kom till är förmodligen denna: George Lucas känner att filmtekniken hunnit så pass långt i utvecklingen att det nu är dags att göra de tre prologfilmerna till hans hyllade Star Wars-trilogi. Man börjar arbeta ihop ett manus. Under denna process så känner George att ”fan, jag är nog lite mer sugen på pengar än jag trodde. Hur ska vi lösa detta?” Jo! Om de kunde slänga in en Långbenliknande figur som är jätteklantig och jätteskojig så skulle de kunna sänka åldersgränsen till ”7 år i vuxet sällskap”. Så kan barnen sitta där med sina föräldrar och skratta åt Jar Jar Binks som är så tokig och hittar på så mycket lustigheter hela tiden, ha ha ha!  

Är det Star Wars eller ett avsnitt av Disneydags? Hallå, George, kan du svara på det? Nähä. Nej, okej, Jar Jar Binks var tydligen en jättebra idé. Som att han fyller någon som helst funktion. Han får ungarna att garva, något mer? Tillför han handlingen någonting? Nej. George Lucas, kvalitet ska gå före pengar. Tycker jag i alla fall men så funkar det förstås inte i den riktiga världen.

Jar Jar Binks dubbad till franska… Vad fan gör det för skillnad? På amerikanska ramlar han och säger ”oupsidaisy!” och på franska ramlar han och säger ”sacre bleu!”

Nej, usch… Jar Jar Binks är ett mörkt inslag i filmhistorien.

Ludie