ludienyberg

Jag har upptäckt en jobbig sak. Jag skriver ganska ofta om saker som stör mig. Jag skriver aldrig om saker jag tycker om eller som gör mig glad. Jag vill inte bli uppfattad som en bitter person, det är bara så mycket roligare att skriva om sådant man inte gillar. Man blir så härligt engagerad i det man skriver om, hjärtat slår snabbare och man vill bara skrika ut sin åsikt. En adrenalinkick helt enkelt. Nu tänkte jag berätta om ännu en grej jag irriterar mig på.

Pronomenet ”mig”. Syftar på den egna personen. För att syfta på en annan person har man skapat ett pronomen som låter ungefär likadant eftersom att det är så nära besläktat. ”Dig”. Dessa två ord är alltså i princip samma ord bara det att de används till olika saker.

Det finns folk som använder de här orden i sångtexter, som rim. Det är det jag stör mig på. De rimmar inte. De är exakt samma ord. Att ta till denna lösning vittnar om en fantasi lika utvecklad som hos en klädnypa. Och det sorgliga är…

Melodifestivalen. I varenda svensk låt hör man det här patetiska försöket till ett rim. ”Kom hit till mig, så värmer jag dig”… Ungefär så. Jag förstår inte hur dessa låtskrivare står ut med sig själva. Inser de inte hur värdelöst det där ”rimmet” är? Nej, för de har gjort precis samma sak sedan svensk musikindustri började i princip. ”När jag tittar på dig, tänds ett hopp inom mig, åh! Titta! Jag rimmade! Gud vad duktig jag är!” Så låter det väl ungefär när schlagerlåtarna blir till.

Sådär, nu sjuder jag av adrenalin. Hoppas det blir lite gladare nästa gång.

Ludie