ludienyberg

Här är ett utdrag ur romanen "Bestman" som jag håller på och skriver. Enjoy.

"Några dagar senare… Succé. Dräkten var klar. Brynolf stod och beundrade sin spegelbild. Dräkten satt som ett smäck. Han testade att göra lite volter och grejer för att se om sömmarna höll. Det gjorde de inte. Vartenda stygn sprack. Brynolf satt och grinade ett tag men ryckte sig snart i kragen och gjorde om alltihop. Nu gick det bättre. Dräkten blev fullbordad. Hans nya jag var fullbordat. Eller? Nej, det fanns en punkt kvar på listan. ”3. Ett coolt namn” Vad ska jag heta? Brynolf skrev upp en massa förslag på väggen. Brynolfman, Dunderpojken, Rackarungen, Supertuffingen, Lila och silvermannen, Skurkfasan, Räddaren i mörkret, Kalaskillen, Pallarfanintekommapånågotjävlanamnmannen, Järnnäven… Brynolf kämpade förgäves. Alla namnen lät så töntiga att han ville gå och hänga sig. Har jag inte bättre fantasi än så? Han behövde ett namn som ingav respekt. Ett namn som fick folk att förstå att han inte var att leka med. Att han var bättre än dem. Att han var… bäst.

Brynolf stod förlamad framför väggen full med namn. Jag måste få de kriminella att förstå att jag är bäst. Det är självklart. Jag vet vad jag ska heta! Han lyfte sin blyertspenna och skrev det ultimata namnet på väggen. Namnet som var hans nya identitet. Hans framtid.

Bestman var född."

Yeah... Bestman äger.

Ludie

Blogg, blogg, blogg… Få se, vad har hänt på sistone? Just ja, jag träffade Jesus. Så här var det: Jag var på väg från aikidoträningen när allting omkring mig plötsligt blir vitt och jag transporteras bort någonstans. Shit, vad nu? tänkte jag irriterat då jag gärna ville komma hem. Jag landade i någon fin sal. Där satt Jesus.

”Aaaw, come on!” stönade jag. ”Först Gud och nu du?” Jesus. ”Du var dum mot min pappa.” Jag: ”Ja. Ska jag skämmas eller?” Jesus: ”Nej. Jag är Jesus. Jag förlåter som du kanske vet.” Jag: ”Ja, just det. Du dog för människornas synder.” Jesus: ”Mm, kul att du har hängt med på religionslektionerna.” Jag: ”Ja, men snälla, kom till saken.” Jesus: ”Okej. Du är ateist. Det är saken.” Jag: ”Oh, Herrejävlar… Ni kan verkligen inte släppa det, eller hur?” Jesus: ”Nej. Vi förstår om du inte tror på den kristna skapelseberättelsen, det finns det många som inte gör. Men att så extremt ta avstånd från allt som har med kristendomen att göra… Att visa dig en Bibel är som att visa en vampyr en vitlök!” Jag: ”Pretty much.” Jesus: ”Varför? Varför detta hat? Varför inte läsa och fascineras av andra människors tro? Var lite öppen! Se vad som finns där ute! Du behöver inte tro men lär dig tycka om att vi finns ändå! Älska din nästa! Älska alla!” Jag: ”Kan jag… typ få komma hem nu?”

Jesus blev arg. Jag är en klippa på att göra mytomspunna människor arga. Jesus: ”Alltså… Du tror inte ett jävla dugg, är det vad du säger?” Jag: ”Amen. Dun-dun-tsch!” Jesus: ”Okej… Får jag fråga… Vem är jag?” Jag: ”Jesus.” Jesus: ”Precis! Hur kan du stå och prata med mig om nu allt som står i Bibeln är definitionen av ordet bullshit?” Jag: ”Det var ett ganska fyndigt sätt att säga det. Nämen, visst. Du är Jesus, det tvivlar jag inte på. Men du är ju inte gudomlig på något sätt.” Jesus: ”Nähä. Nej, okej. Det är klart. Det är naturligt att vara över tvåtusen år gammal. Går du på något speciellt? Kan du namnet?” Jag: ”Trälim. 56 kr/tuben på Beijer. Okej, du är rätt fräsch för din ålder men inte fan kunde du gå på vatten och sådant.” Jesus: ”Det kan jag visst. Men det är inte värt att slösa tid på att visa dig.” Jag: ”Gjorde det ont att bli piskad och korsfäst?” Jesus: ”Nej, det var skitskönt! Vad tror du?! Herregud…” Jag: ”Missbruka inte Herrens namn, Jesus. Du om någon borde veta det.” Jesus: ”Piss the fuck out of here, fuckface!!!”

”Piss the fuck out of here”. Vilket uttryck. Ska jag börja använda.

Ludie

Det är mitt i December, snöflingor faller
Barnen går runt i små overaller
Termometern visar minus tolv
Julgranens barr täcker ditt golv
Dags att byta till vinterdäck
Dags att koka kola och knäck
Nu ska det handlas åt alla i släkten
Julandan, se till att du väckt den
Nu ska alla vara så glada det går
Julen handlar inte om vad du får
Utan mer om att själv vara generös
Du behöver inte vara djupt relegiös
Det kvittar om Jesus fanns eller ej
Nu finns det starka bevis i och för sig
Skit samma, julen är en mysig tid
Värmen försvinner men glädjen tar vid
Julskinka, Janssons och matjesill
Sup dig full på glögg om du vill
Ute är frost, snö och istappar
Inne är glada barn och julklappar
Kalle Anka i dagens teve-tablå
Visst är väl julen härlig ändå!

Ludie

Gnääääääääääääääääll. Det är ju så roligt att gnälla lite ibland också. Dagens offer är reklamen för en yoghurt som heter Activia. Jag hatar den reklamen. Jag hatar många reklamer men särskilt den här. Nu ska jag beskriva den:

Det är två kvinnor i 35-årsåldern som sitter på en strand. Den ena reser sig upp och frågar den andre ”ska du med och ta ett dop?” Den andre svarar ”nej. Jag har ingen riktig lust. Min mage känns lite uppblåst.” Den förste nickar igenkännande (det här är ju ett problem som alla i kvinnor i vår ålder dras med!) och säger ”du, sådär kunde jag också känna. Men nu har jag börjat äta Activia. Så nu är det mycket bättre.” Hon plockar fram en Activia och ger den till väninnan som en sekund senare har öppnat den och ätit av den med skeden hon trollat fram från ingenstans. Så säger hon ”den är ju RIKTIGT god!” Sedan får man se den ena kvinnan ute på joggingtur. Den andre är också ute på joggingtur för det här är ju två sportiga damer som springer tvåmilsrundor varje dag. Det är klart man är hälsosam när man äter en nyttig yoghurt som Activia, då tillhör man de allra sundaste människorna som motionerar dagarna i ända och aldrig förtär onyttigheter som godis och alkohol och sånt, nej då. I alla fall, hon springer ikapp kompisen och säger ”du, tack för tipset om Activia. Det hjälpte verkligen!”

Okej… ”Nej, jag har ingen riktig lust. Min mage känns lite uppblåst.” Har det någon gång i världshistorien funnits en människa som någonsin känt sig det minsta handikappad på grund av att dennes mage känts ”lite uppblåst”? Som att det vore ett tillstånd. Som att man kan vakna på morgonen och känna ”oj, min mage känns lite uppblåst. Bäst jag ringer och sjukanmäler mig” En fotbollsspelare skippar semifinalen i Champions League. Orsak: hans mage känns lite uppblåst. Läkaren har förbjudit honom att spela. ”Tyvärr, jag kan inte hänga med till Gröna lund. Det vore skitkul men min mage känns lite uppblåst” Kom igen! Idioten har först gått med på att åka till stranden, bytt om till badkläder, blir erbjuden att ta en simtur i 25-gradigt vatten (sportig som hon är!) men avböjer för hennes mage känns lite uppblåst. Ja, om det nu är så farligt kanske du skulle stannat hemma?

Aaarghhh…! Som att det inte räckte redan så är skådisarna värdelösa. Dessutom, hur många ser den där reklamen och tänker ”Ja! Äntligen en yoghurt mot uppblåsta magar! Precis vad jag behöver! Min lite uppblåsta mage förstör ju hela min vardag så Activia är ju en skänk från ovan!” Det kan inte vara många…

Ludie

Det var en gång en pojke som hette Tommy. Han var världens snällaste pojke, gjorde aldrig några hyss eller busigheter över huvud taget. Han fick alltid en massa julklappar på julafton för att han var så snäll. Men en jul hände något speciellt…

Tommy var sju år gammal. Det var dagen före julafton. Han satt i vardagsrummet och tittade på den fina granen som pappa huggit och tagit in. De hade precis klätt den och den var så fin, så fin. Plötsligt knackade det på dörren. Tommy öppnade. Gode Gud, vad förvånad han blev! Där stod en tomtenisse och en ren! ”God dag” sade tomtenissen. ”Jag heter Nisse 14.” ”Och jag heter Rufus” sade renen. ”Vi kommer från Nordpolen” fortsatte Nisse 14. ”Vi har kommit till dig, Tommy, för vi har Stora problem hemma på Nordpolen! Tomten är borta!” ”Vad säger du?” sade Tommy förskräckt. ”Men det är ju julafton i morgon!” ”Precis” sade Nisse 14. ”Du är ju världens snällaste barn så vi tänkte att du kunde hjälpa oss leta. Vi måste hitta tomten innan kvällen annars kommer ju inte barnen få sina julklappar!”

Så Tommy och Nisse 14 hoppade upp på renen Rufus rygg och så flög de över hela världen och letade. De frågade alla människor de träffade om de hade sett tomten. De kom till USA. Nej, där hade ingen sett Tomten. De kom till Afrika. Nej, där hade ingen sett tomten. De kom till Sydpolen. Nej, där hade ingen sett tomten. De kom till Asien. Nej, där hade ingen sett tomten. Vart de än åkte fanns det ingen som sett minsta spår efter tomten.

”Kära nån, vad ska vi ta oss till?” sade renen Rufus när de till slut landade på Nordpolen. ”Ingen tomte, ingen jul!” Då kom det fram en snögubbe och sade: ”Jag tror jag vet var jultomten är någonstans!” ”Var?!” ropade Tommy, Nisse 14 och renen Rufus i kör. ”Om ni följer de där fotspåren hittar ni honom säkert” sade snögubben och pekade. De tre vännerna började följa spåren. De gick länge och väl. Snart började det bli mörkt. ”Måtte vi hitta tomten i tid!” sade Tommy. ”Snart är det för sent för att hinna dela ut alla julkappar!” Plötsligt kom de till en liten stuga. Det lös därinne.  De gick in i stugan. Och tänk! Där satt han! Framför brasan i en gungstol satt tomten och sov. De gick fram och väckte honom. ”Tomten!” ropade Nisse 14. ”Vakna! Vad gör du här? Du ska ju dela ut julklappar!” ”Åh, jag vet inte!” sade tomten. ”Det verkar som om barnen har tappat den sanna julandan. Det enda de tänker på är julklapparna. Julen handlar om så mycket mer! Att man ska vara med sin familj och känna kärlek och samhörighet!” Tommy sade: ”Ja, så är det. Men det handlar också om julklappar. Vad vore en jul utan massa paket under granen? Kom igen tomten! Du hinner fortfarande! Låt barnen få den jul du vet att de vill ha!” Tomten såg på honom. ”Du är en smart pojke” sade han. ”Du ska få en extra fin julkapp i år.”

Så flög tomten iväg och hann precis dela ut alla julkapparna innan solen gick upp på julaftonsmorgonen. Och till den röda cykeln som Tommy fick, hade tomten skrivit ett eget julrim:

Tack Tommy, för dina visa ord
Det finns så många barn på vår jord
De vill alla ha en fröjdefull jul
Utan presenter blir det inget kul
Du, min vän, fick mig att inse detta
Du fick mig att vakna och göra det rätta
Till jul ska alla barn få paket
Det hör julen till, som du och jag vet
Ha roligt med cykeln som du av mig får
Vad önskar du dig till nästa år?

Ludie

Telefonen ringde vid lunchtiden idag. Det var Bamse. Jag: ”Hej, Bamse. Du, jag skulle precis äta…” Bamse: ”Jamen, det går snabbt. Alltså, jag sitter och skriver min självbiografi. Jag tänkte läsa inledningen och höra vad du tycker.” Jag: ”Jaha… Ja, hur långt är det då? Jag var ute igår och mår inte sådär jättetoppen.” Bamse: ”Nämen, det går fort. Okej, såhär då: Hej. Jag ser att du fann titeln till den här boken intressant. Annars skulle du ju inte öppnat den och börjat läsa. Jag heter Bamse och du har väl sett mycket av mig kan jag förstå. Men det finns mycket i mitt liv som tv-avsnitten inte visar. Det är det jag vill med denna bok. Berätta den fullständiga, ocensurerade och hundra procent ärliga historien om mitt liv. Vad tycker du?”

Jag: ”Eh… Låter som om jag skulle lägga tillbaka den där boken ganska fort.” Bamse: ”Vad?! Varför då?” Jag: ”Det var en tråkig inledning.” Bamse: ”Vadå tråkig? Jag säger ju bara vad boken handlar om!” Jag: ”Precis. Hur mycket finns det i ditt liv som folk faktiskt skulle betala pengar för att få läsa om?” Bamse: ”Du! Om du tror att jag bara äter dunderhonung och leker med små barn hela dagarna tror du fel! Jag lever hårt ska du veta! Som vilken kändis som helst!”

Jag: ”Okej… Jaha, hur ”hårt” snackar vi då?” Bamse: ”Ja… En gång kom det fram en kille och frågade om jag ville ha en cigarett.” Jag: ”Mhm?” Bamse: ”Ja. Men jag sade nej.” Jag: ”Var det allt?” Bamse: ”Ja.” Jag: (Lång suck) ”Bamse, för i helvete. Det finns My little ponies som lever mer hardcore än du. Fan, jag har sett Pingu dra en halvmeters lina kokain på en strippklubb, kom igen!” Bamse: ”Men… jag har ju inte sagt allt än.” Jag: ”Okej, vad är det värsta du någonsin gjort?” Bamse: ”Det vågar du inte ens höra!” Jag: ”Hit me, bitch!” Bamse: ”_______________” Jag: ”… … …? Vad fan? Vad säger du, människa?”

Bamse: ”Jag är en björn.” Jag: ”Jag vet! Men vad fan… Kom igen! Vet du hur äckligt det där var? Vad är det för fel på dig? Alltså… Kom igen! Vad fan… Fan, Bamse!” Bamse: ”Jaha, nu är jag visst inte så töntig längre. Mes!” Jag: ”Men… tyst. Du är töntig men… Kom igen du kan inte mena allvar, vet du ens hur man gör det där? Var, hur, vem hade du pratat med för att… Vad i helvete???” Bamse: ”Jag ringer någon annan. Någon som har lite stake i sig!”

Jävla Bamse.

Ludie

Alkohol är alltid en väg till lycka
Ganska kontroversiell kan man tycka
Varför måste spriten ta så stor del
Av vårt fina, unika sociala spel?
Allt blir så lätt med alkohol i blodet
Då kommer charmen, glädjen och modet
Ja, visst är det kul att dricka ibland
Att få känna vodkan sätta halsen i brand
Lika kul för både tjej och kille
Att springa runt och skrika med fyra promille
Hur mycket man tål, om vi säger typ Jaeger
Beror lite på hur mycket man väger
För små personer går det väldigt fort
De super lätt mer än de borde ha gjort
Spriten ger ofta en blyg individ
Modet att hälsa på damen bredvid
Fast ta det lugnt när du ska sitta och shotta
Annars går promillen rätt snart upp i åtta
Viktigast när man ska dricka alkohol
Är att lära sig veta hur mycket man tål

Ludie