ludienyberg

Det var en gång tre små grisar. De hette Bror Dum, Bror Jävligt Dum och Bror Duktig. De bodde i varsin stuga. Bror Dum bodde i en stuga av halm. Bror Jävligt dum bodde i en stuga han fantiserat fram själv. Bror Duktig bodde i ett tegelhus. Han klagade jämt på de andra. "Om vargen kommer har ni inte en chans! Han kommer sluka er innan ni hinner säga "Benedictus XVI". Jag däremot kommer sitta trygg i mitt hus och dricka kaffe medan jag ser genom fönstret hur ni blir brutalt avrättade." De mindre begåvade grisarna lyssnade inte utan tuggade bara på sina bakben och gjorde märkliga ljud.

En dag kom vargen. Grisarna flydde in i sina hus. Vargen gick fram till Bror Dums stuga. "House-keeping!" ropade han. Bror Dum öppnade och blev brutalt avrättad och uppäten. Vargen gick till Bror Jävligt Dums fiktiva stuga. Han stirrade på grisen som satt där och lekte med plutoniumstavar. Vargen ville inte äta upp honom och bli radioaktiv direkt. Han gick vidare till Bror Duktigs stuga och knackade på dörren. "Housekeeping!" ropade han. "Dra åt helvete" sade grisen. Vargen rynkade chockat på näsan. Den här grisen var tydligen smartare än de andra. Han försökte sparka in dörren men det gick inte. Dörren var orubblig. Detta skulle kräva speciella metoder insåg vargen.

Bror Duktig satt och skrev ned olika sätt att bota cancer som han sedan tänkte bränna för att jävlas med forskarna. Det knackade på dörren igen. "Hallå, det är jag! Vargen! Finns det nåt som du verkligen älskar här på jorden?" "Ja... Angelina Jolie är ju en fett snygg. Och jag älskar semlor!" "Menar du?! Men oj vilket sammanträffande. Angelina Jolie står här utanför och delar ut semlor gratis!" "Precis. Kyss mig i arslet. Bättre än så kan du nog" Fan, tänkte vargen och sade åt Angelina Jolie att gå hem. När han funderade på nästa plan kom Bror Jävligt Dum gående. "Jag tycker om att vara gris" sade han. Vargen fick en lysande idé. Han skrek åt Bror Duktig: "Jag har tagit din grispolare som gisslan! Kom ut annars dör han!" Bror Jävligt Dum skrattade hjärtligt. "Döda honom bara!" svarade Bror Duktig. "För hans eget bästa". Vargen gick fram och dunkade på dörren med Bror Jävligt Dum som murbräcka. Bror Duktig öppnade dörren. Vargen flög emot honom, för ivrig för att se att grisen var beväpnad med en eldkastare.

Vargen kom tillbaka följande dag med tredje gradens brännskador över hela kroppen. Han frågade grisen om han ville köpa knark. "Ja! Verkligen" sade Bror Duktig. Han gick ut. Vargen högg mot honom med en skyffel. Grisen hoppade undan kastade en flaska "Bondens lilla jävel" i ögonen på vargen. Sedan kom Bror Jävligt Dum och körde ner en jordekorre i halsen på vargen som kvävdes till döds.

Det var en gång tre getter som hette Bruse. De hade alla en mycket sned uppfattning om sex och var galna i porr. Den här dagen hade de bestämt sig för att ha våldsporr-kväll. De gav sig av till filmbutiken. På vägen var de tvungna att korsa en bro över en flod. Den lilla bocken Bruse gick först. Han hade inte mer än satt foten på bron så hörde han en röst.

"Vem fan är det som går på min bro?". "Det är lilla bocken Bruse". "Jaså! Gå härifrån innan jag flår dig levande med ett rivjärn och sedan rullar dig i salt!". "Nämen är vi på det humöret idag? Fy skäms!" Dock gav den lilla bocken med sig och gick tillbaka. Så här lät det när mellanbocken Bruse kulle korsa bron: "Men vad i...? Ge fan i min bro ditt jävla gnu-ollon!" "Ojdå! Någon är visst lite buttris? Varför så buttris, din lilla buttris, där!?" Trollet gillade inte ordet "buttris" och hotade med att slita ut mellanbockens tunga, rulla den till en joint och sedan tvinga mellanbocken att röka den. Mellanbocken suckade och gick tillbaka.

När den stora bocken Bruse skulle gå över bron hoppade trollet upp framför honom. "Nu får det faan vara nog!!! Vad ska ni över min bro för?!" "Vi ska köpa porrfilmer i filmbutiken på andra sidan". Trollet lugnade sig genast. Han ursäktade sitt beteende och lät bockarna Bruse passera. De gick in i filmbutiken och kom snart ut med "Whore-hunters"-boxen som består av sammanlagt åtta filmer, var och en tre timmar lång. När de skulle över bron igen hoppade trollet upp framför dem. Han höll en pistol i handen. "Ge mig boxen, annars jävlar!" skrek han. "Vad tusan är detta?" sade stora bocken. "Jag trodde vi hade slutit fred!" Trollet sköt lilla bocken i ena bakbenet. Han skrek. "Där ser ni att jag menar allvar!" sade trollet.

Det där borde trollet tänkt över en liten stund till. Stora bocken blev nämligen arg. Han gick fram och sparkade sönder trollets armbågar och knän. Sedan släpade han honom till en tatuerarstudio och tatuerade texten "Jag älskar judar" i pannan på trollet. Sedan slängde han in trollet i en konferenssal där det hölls ett nynazist-möte just den här dagen.

Stora bocken och mellanbocken hjälpte lilla bocken hem. De hade en trevlig våldsporr-kväll. Det enda som störde var nynazisterna som körde förbi då och då med trollet släpandes efter i kedjor. Men det var bara ta mera metamfetamin så kunde de sjunka in i handlingen igen.

Ludie

Det var en gång en familj. Den bestod av en mamma, en pappa, en son som var tio och en dotter som var åtta. Föräldrarna hade aldrig riktigt tyckt om sina barn. De var båda resultat av alldeles åt helvete för mycket alkohol och trälim på nyårsfester. Barnen var inga änglar heller. Droppen gick när fadern skrapade fram jackpottvinsten på 60 miljoner kronor på en trisslott varpå sonen, som hette Hans, skrapade kontrollrutan. Föräldrarna åkte till Alaska, gick längst in i den största skogen de kunde hitta och lämnade barnen.

"Nedrans!" sade dottern, som hette Greta. "Vad tar vi oss nu till, käre bror?" "Ta det lugnt" sade Hans. "Jag hällde ut brödsmulor efter bilen, så vi kan hitta tillbaka till staden". Men ack och ve! Småfåglarna hade ätit upp brödsmulorna! Hans sköt ihjäl varenda fågel han såg med sitt luftgevär, så förbaskad var han. Nu var de vilse i alla fall. De gick länge och väl. Till slut skymtade de en liten stuga i en glänta längre fram. De gick fram till den och upptäckte till sin stora häpnad att den var byggd av hasch-brownies. De högg genast tänderna i den. Plötsligt hörde de en röst.

"Eh... Det här var ju udda. Två ungar.. står och... äter PÅ MITT HUS?! VAD I HELVETE??!!!" Det var en gammal häxa som talade. Hon drog fram en pistol. "Gå in". De gick in. Höga som barnen var kunde de inte sitta still och dansade runt i huset. Häxan skrek åt dem att sätta sig annars skulle hon måla väggarna med deras hjärnsubstans. Barnen garvade så de grät åt häxans pinsamt töntiga hot men satte sig ändå. Häxan band dem. "Vad ska du göra med oss" fnittrade Greta. "Ska du göra oss illa med din lilla pickadoll? HAHAHAHAHA!!!" Greta kippade efter andan. "Nej" sade häxan. "Jag ska äta upp er! Arrgh! Nu är ni rädda, va? Moahahaha! Jag visar ingen nåd..." Det skulle hon inte ha sagt. Hans och Greta var i sjunde himlen. De vrålade av skratt medans de ivrigt väntade på vad den där stora talande fågelskrämman skulle säga härnäst.

Häxan fick nog och tände i ugnen. Hon skulle grilla barnen levande, då smakade de bäst. Hon knöt loss Hans, som just då upptäckte något synnerligen intressant. Fågelskrämman hade ett ben av stål. Det fanns bara en sak att göra. Hans tog tag i benet, slet av det och kastade in det i ugnen. "MIN PROTES!!!!!!!" vrålade häxan och kastade sig mot ugnsluckan. När hon sträckt in händerna smällde Hans igen luckan och svetsade ihop den. Nu satt häxan fast och skrek som en stucken gris. Hans knöt loss Greta. Nu tänkte de leka med häxan och hämtade lite roliga redskap, däribland klädnypor, häftapparater, köksknivar, yxor, motorsågar... Häxan fick sig en rejäl omgång.

Barnen flyttade in i huset. De lät häxan sitta kvar vid ugnen, hon var en rolig kamrat. Efter ett tag, hade Hans och Greta ätit upp hela huset. De sade farväl till häxan genom att hälla en hel hink med fästingar över henne. "Oj, så skojigt!" skrattade de förtjust. Sedan gick de skilda vägar. Hans blev gangsterkung i Bronx. Greta flyttade till Nordkorea.

Ludie

Det var en gång en liten flicka som bodde med sin mamma inne i skogen. Flickan hade ända sedan födseln varit förtjust i sin röda luva och gick därför under smeknamnet Rödluvan. Egentligen hette hon Ylva-Uffe. En dag sade modern till Rödluvan: "Din mormor är mycket sjuk. Hon har slut på heroin och är abstinent. Jag har fyllt den här korgen med heroin och nu ska du gå med den till mormor. Se upp för poliser bara. De klär ofta ut sig på de allra märkligaste sätt." Rödluvan traskade, glad i hågen, iväg med korgen.

Inte långt hemifrån hörde Rödluvan ett knakande i buskarna. En varg kom fram. "Vart ska du?" frågade den. "Till mormor" svarade flickan. "Vad har du i korgen?" frågade vargen. "Tja... Inget särskilt" sade Rödluvan. "Då kan jag väl få kolla?" sade vargen. Helvete! tänkte Rödluvan. Det kan ju vara en polis! Hon ryckte åt sig korgen och började springa genom skogen. Hmm... Det är nåt skumt i görningen, tänkte vargen. Jag ska allt hinna före till mormor och ta reda på vad korgen innehåller! Han sprang som vinden hem till mormor. Han slukade henne hel. Efter att ha hostat upp några sprutor tog han på sig ett nattlinne och mössa och lade sig.

Snart knackade Rödluvan på. "Kom in" ropade vargen med förställd röst. Rödluvan kom in. "Åh, kära barn! Vad kommer du med till mormor då?" frågade vargen. "Jag har med mig det finaste... Men... Mormor? Vilka stora öron du har!" sade Rödluvan. "Eh... Ja... Det är för att jag ska kunna höra när soppan kokar över". "Men mormor, vilka stora ögon du har!". "Ja, då slipper jag köpa brillor". "Men mormor, vilka..." "Men visa bara vad du har i korgjäveln!!!"

Vargen slet åt sig korgen och hällde ut innehållet. "Ha! Heroin! Som jag misstänkte!" "Vad fan, det är du! Du är polis! Jag visste det! Vad har du gjort med mormor?" Då öppnades dörren och en jägare, beväpnad med en spikpistol och hög på ketamin, kom in. Samtidigt kom vargens förstärkning, d.v.s ett SWAT-team. De bombade stugan med tårgas-granater. Ingen såg någonting. Jägaren försökte ta sikte på vargen och sköt. Han träffade Rödluvan i knät. Hon skrek av smärta. "Du skulle fan inte kunna träffa ett dass om du så stod inuti det!". Jägaren sköt igen och träffade, gud ske lov, vargen i tinningen. Rödluvan hämtade en potatisskalare, skar upp magen på vargen och drog ut sin mormor. De sprang ut.

Och blev gripna direkt för grovt narkotikainnehav. Mormorn var död redan så hon slapp påföljd. Rödluvan och jägaren däremot fick dela cell. Efter fjorton år bestämde sig för att det var lika bra att ha sex med varandra. Dagen efter fick de ett brev från Rödluvans mamma. "Jag tänkte avslöja en liten hemlis, gumman. Jägaren är din okände bror jag talat om!".

Rödluvan födde lilla Inavels-Petrus fredagen den trettonde maj. Jägaren såg aldrig sin son eftersom han dött av chocken att han legat med sin syrra.

Ludie

Biiip... Biiip... Biip...

-         Du har ringt till polisen, vad har hänt?

-         Officer Rasmusson here! Request immediate backup!

-         Vad?

-         Alltså, jag är inte polis, men ni måste komma! I´m in serious fucking shit, man!

-         Varför pratar ni engelska?

-         För att... det låter coolare. Lyssna! På vägen hem från jobbet går jag förbi högkvarteret för det lokala Hells Angels. Då får jag en idé. Jag springer till affären, köper femton påsar socker, springer tillbaka och tömmer dem i tankarna på Hells Angels-snubbarnas motorcyklar. Olyckligtvis ser de mig genom ett fönster. Jag springer hem, ner i mitt skyddsrum som jag byggt för just sådana här situationer. Nu försöker med alla medel ta sig in!

-         Nähä?

-         Jo! They´re going bananas out there, I´ll tell ya!

-         Föddes du I Tjernobyl?

-         Va?

-         Nej, ursäkta frågan. Jag tycker bara det är konstigt hur en man, som är så dum att han förstör Hells Angels-motorcyklar mitt framför ögonen på ägarna, är smart nog att använda en telefon. Varför gjorde du det?

-         För att alla älskar killen som sätter sig upp mot sådana typer! Jag ska reta upp dem lite mer, lyssna...

Hey! You wanna come in here and join my and your mothers´s sexparty?! That would be a little awkward, don´t you think?!

-         Oh, that pissed them off, all right!

-         Vet du... Jag undrar om jag ska skicka nån hjälp faktiskt.

-         Va?! Du måste! They will eat me alive!

-         Japp. Önska dem smaklig måltid. Hej då

Ludie

Åh, dagboken! Jag är kär! <3<3 hihi fNiSs

Nej. Men det får bli dagbok-köret den här gången. Igår var det nämligen en intressant dag.

Jag åker in till stan med Matti. Vi ska nämligen åka vidare till Storvreta och ha Starwars- kväll hos Ohlssons. Inne i stan ska vi köpa lite chips och grejer. Vi går in på Hemköp. Plockar det vi ska ha. Går till kassan. Matti står före. Jag tar upp mitt kort. Det blir min tur att betala. Jag håller inte längre i kortet.

Jag tittar på golvet, i plånboken, i fickorna, på bandet. Nej. Mitt bankomatkort är borta. Jag höll i det och vips, borta. Vanished. Jag måste ha magiska händer. Take that, Joe Labero.

Vi gick i alla fall till bussen. Och herre min skapare, vilken färgstark person vi såg där. Det var en jättegammal, kedjerökande dam som staplade fram till busshållplatsen och sade åt två killar att maka på sig och lämna plats åt henne på bänken. Sedan när hon skulle betala ville inte hennes kort funka så hon stod och slog det mot apparaten och svor och hade sig. Den taktiken fungerade inte till hennes stora förtret och busschauffören fick hjälpa henne.

Hon satte sig några säten från mig och Matti. Hela bussresan satt hon och skrek "jävla knarkar-fittor" rakt ut i luften. Och när hon äntligen skulle gå av plingade hon inte utan vrålade "STANNA, JAG SKA AV".

Märkligt. Hur kan man bli en sådan människa? Så otroligt bitter. Men, men. Man kan inte bli arg på sådant beteende när det är en mentalt sjuk person det handlar om. Däremot kan man bli sur på de som har ansvaret för att personen får hjälp.

Nåväl kära dagbok, nu ska jag dra vidare på lite busiga äventyr hihihihihih :-) ihihihihihi :-) hihihihihihi  :-) :-) <3

<3*lUdIe*<3

Tja, Bracke!

Hur är det? Du undrar säkert vem jag är och jag ska säga som det är. Jag heter Kurt Östergren. Jag är ett galet fan som med all säkerhet skulle bli dödad av dina livvakter om jag så mycket som tittade på Vita Huset. Därför skriver jag! Och jag lovar, det finns inte ett uns mjältbrand med i kuvertet. Ni kastar det säkert oöppnat ändå, men om inte vill jag säga dessa saker:

Du är världens mäktigaste man. Hur coolt är inte det förresten? Damn! DU ska stå i Titanics för och skrika "I´m the king of the world!!!" inte den där tönten di Caprio. Men skit samma, du är världens mäktigaste man. Därför vänder jag mig till dig med livets frågor.

Jag undrar för det första varför jag sitter här i min sketna etta utan bredband, fin utsikt och varmvatten. Jag undrar varför jag ligger efter två månader med hyran, jobbar svart som städare på en strippklubb, aldrig haft sex, inte har körkort, aldrig varit längre hemifrån än till Eslöv(20 min härifrån) och det var när jag däckade på ett lastbilsflak. Jag undrar om du kanske kan svara på varför jag fick resultatet "kom inte hit igen, snälla" på högskoleprovet, varför jag inte ens kan laga till en Billys pan pizza utan att brandkåren kommer, varför jag alltid vaknar i en fyllecell dagen efter att jag varit ute på något som skulle bli en lugn kväll...

Vad är meningen med hela den här skiten som Gud har valt att kalla "Kurt Östergrens liv"? Vad är det tänkt att jag ska tillföra mänskligheten, herr President? Jag är inte bra på nånting! I skolan var jag sämst på allt inom gymnastik. Jag bröt nacken första gången jag skulle hoppa trampolin. Var förlamad i ett halvår och kom sedan tillbaka bara för att hamna i koma i två år efter att jag fallit ned från de romerska ringarna. När jag vaknade efter det fick jag veta av läkarna att jag hade andats väldigt irriterande under koman. INTE ENS ATT LIGGA I KOMA KAN JAG GÖRA PÅ RÄTT SÄTT!!!

Svara, Barack, för tusan, svara! Jag vill veta varför en person som jag tillåts tillträde till den här världen. Jag låter säkert suicidal men grejen är att jag inte vill försöka ta livet av mig. Jag skulle bara klanta till det också. Skjuta kinden av mig istället för genom munnen till exempel.

Jag har gjort patetiska försök till att förändra mitt liv. Skaffa en karriär som författare försökte jag en gång. Jag skickade ett manus till ett förlag. De skickade tillbaka det och hade torkat sig i röven med vartenda papper. Ett enkelt "nej, tack" hade räckt. Och en gång på en sångtävling jag ställde upp i var det en kille som ställde sig upp och sköt efter mig. Jag fick flytta och byta identitet. Jag heter nu Frans-Hugo Fetström. Poliserna bestämde det namnet. Varför?

Inte ens att supa bort mina bekymmer är jag bra på. Jag slog på stort och drack vodka och T-Röd härom veckan och är nu blind och väntar på en ny lever. Fattar du, jag är blind. Det är knepigt att skriva det här brevet. Som för övrigt är skrivet på svenska...

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Varför? Barack Hussein Obama, varför? Varför finns jag?

Varma hälsningar Kurt Östergren/Frans-Hugo Fetström eller varför inte Supernollan? Den var bra...

Ludie