ludienyberg

För tretton tusen år sedan levde det en man som hette Edward Kaffe. Han var bekymrad. Vart han än vände sig så såg han bara stress, stress, stress. Människor kunde inte slappna av. De kunde inte leva sina liv av rädsla att missa alla viktiga ärenden som skulle utföras. Edward kände att det måste finnas ett sätt att ändra på detta samhälle.

En kväll gick Edward ensam på en kvällspromenad. Han hade precis haft ett gräl med sin fru om att ”han aldrig lyfte ett finger hemma, du är så slö och dryg så man kan fan spy på dig! You can´t even hold a job!” Den sista meningen hade hon sagt på engelska för att det lät starkare. Nu gick Edward där och tittade på stjärnhimlen. Plötsligt sade han rakt ut: ”Bäh, jag måste PESSA!” När han stod där och gjorde sina behov bakom en tjock kille som ramlat, hörde han en röst. Edward… Edward: ”Va? Vem var det?” Var inte rädd, Edward. Det är jag. Gud. Edward: ”Ha! Yeah, right.” Jag förstår att det kan vara svårt att tro men jag har bevakat dig länge och jag vet vilka tankar som tynger dig. Edward: ”Är det du, Örjan? Skitkul, var är du?” Men för helvete, det är jag! Gud! Jag är en röst du hör inne i huvudet. Hur fan skulle det kunna vara din polare, Örjan? Edward: ”Oh, shit… Jag är schizofren!” Okej! Vi säger att du är schizofren, ditt jävla rövskägg. Du ”tror”att du hör Gud tala till dig. Jag säger nu åt dig att göra något åt stressen i samhället. Edward: ”Men hur ska jag göra det, oh du mäktige Gud, hihi. Jag talar med Gud.” Käften! Du ska göra en dryck. En dryck som lugnar folks nerver och som gör så att allt känns hur jävla toppen som helst. Edward: ”Eh… Hasch? Vad är det för fel på det?” Det är olagligt! Fan, du är lika hopplös som Adam och Eva. En jävla sak ber man om, att inte äta från Kunskapens träd, och vad händer? Oj, sorry Gud. Vi åt från Kunskapens träd. Edward: ”Ja, okej. Jag försöker väl då.”

Och Edward försökte. Not! Han gick hem och såg på Scooby-Doo. Medans han satt och glodde på när ett spöke (som hur uppenbart som helst var professor Lindgren eftersom han skulle verka minst misstänkt) jagade Scooby-Doo och de andra idioterna så tänkte han. Varför hade han avböjt att göra den där drycken när han så gärna velat ändra på samhällets stressiga vardag? Edward bestämde sig för att göra ett försök ändå. Han letade fram de finaste örterna och kryddade med de finaste kryddorna. Sedan hällde han på vatten och så var det klart. Gud kom personligen ned för att smaka på drycken. Han ringde på hos Edward. När Edward såg en vilt främmande man utanför tänkte han självklart att det var en psykopatisk sadistmördare som kommit för att tortera honom och han fru. Edward tog sin eldgaffel, öppnade dörren och fullkomligt slaktade Gud. Inte ett ben var helt. Inte ens naglarna. Gud talade till Edward senare på kvällen.

Ja, tack så förbannat jävla mycket för det varma välkomnandet! Edward: ”Va? Var det du? Shit, då kanske du är Gud trots allt.” Idiot… Alltså, du är definitionen av ordet ”idiot”. Hur är det med drycken? Har några fler fått smaka? Edward: ”Ja, jag har bjudit hela byn. De älskar den! Jag tror jag ska kalla den ”kaffe” efter mig. Bra va?” Vilken förnedring för drycken. Edward: ”Va? Hallå? Gud? Är du där?” Men Gud svarade inte.

Ludie