ludienyberg

Och här kommer det tredje rafflande manuset i trilogin om Skurt:

Skurt sitter och skiter när det plötsligt ringer på dörren. Han upptäcker att pappret är slut, torkar sig med sin keps, går ut i hallen och öppnar dörren. Där står en mystisk man klädd som en medeltida munk. ”Vem är du, munk?” frågar Skurt. ”Jag är Hubert” svarar mannen. Skurt drar sig till minnes ett visst brev som var undertecknat med just namnet Hubert. ”Aha! Det var du som skickade fågeln?” frågar han. Mannen nickar och säger ”jag är din far, Skurt.” Skurt anar genast oråd. ”Här ligger en hund begraven!” skriker Skurt och sparkar mannen i magen så han spyr. Skurt hinner dock stänga dörren innan han får spyan över sig. Han springer in till sin garderob och rotar fram alla vapen han kan hitta, samtidigt som han hör mannen frenetiskt bulta på dörren. Skurt beväpnar sig med ett armborst och gör sig redo. När mannen till sist lyckas ta sig in i hallen skickar Skurt iväg en pil. Men ack! Mannen hinner hoppa undan.

”DIE YOU FUCKING SHIT-EATING BITCH!!!” skriker Skurt så högt han förmår, kastar en tårgasgranat och därefter ett spjut i inkräktarens ben. Mannen tjuter och sliter ut det. ”Vad gör du, din orangutang-ringmuskel?! Jag är din farsa för i helvete!!” Skurt avfyrar en elpistol. Men ack! Mannen har kraften att kontrollera elektricitet! ”Ånej! DET ÄR OMÖJLIGT!” vrålar Skurt så käken låser sig och han får slå tillbaka den med knytnäven. Mannen flyger emot honom och tacklar ned honom på golvet. Skurt tar sin eldkastare som ligger och skräpar på mattan och försöker bränna ihjäl den galne munken utan skada sig själv. Mannen börjar brinna som en fackla och kastar sig genom glaset till Skurts 12000-liters akvarium. Men ack! Det är ju där Skurt förvarar all bensin han har snott från bensinmackar världen över. Ett stort eldhav uppstår. Skurt springer för allt han är värd genom huset för att undkomma lågorna. Han kastar sig genom tvättstugefönstret och landar i myrstacken utanför. Han ser sitt älskade hem brinna ned till grunden.

När brandkåren släckt och säkrat det eldhärjade området, går Skurt genom de rykande resteran av sitt forna hem. Han hittar den sönderbrända psykopatmunken som orsakat detta inferno. Till Skurts förskräckelse lever han! Han attackerar Skurt ännu en gång. Skurt reagerar instinktivt och kör ned sitt ena ben i halsen på honom. Munken dör. Skurt gör segertecknet och blinkar mot kameran.

Om Skurt inte varit känd på ett tag lär han vara det efter de här filmerna.

Ludie

Här är uppföljaren till Skurt – the movie:

Skurt har sökt skydd i ett lager tillsammans med en liten grupp människor. Utanför flyger trettio miljoner aliens runt i varsitt rymdskepp och skjuter sönder allt de ser. En vrålgammal gubbe i gruppen säger ”hujedamig, det må jag då säga! Någon måste göra något nu bumsingen! BUMSINGEN!” Skurt slår till honom och säger att han skall ta på sig ansvaret att rädda jorden. Ensam! Han beväpnar sig med en hel massa vapen: maskingevär, handgranater, splitterbomber, knivar, knogjärn, och en hötjuga. Han lastar allt på en vagn. ”Lyssna!” säger han till sina kamrater. ”Ingen av er må följa efter mig! Det här måste jag göra själv! Ty jag måo vara den utvalde!” Någon kommenterar ordet måo och får en sten kastad i huvudet av Skurt. Sedan går han ut.

Totalt kaos råder. Inte en enda levande människa eller en enda hel byggnad i sikte. Allt är sönderskjutet och utomjordingarna verka inte vilja sluta. De far runt som flugor tio meter över marken och pepprar på. Skurt vrider bak sin keps och skriker ”let’s do this, motherfuckers!!!!!” Han tar ett maskingevär och skjuter ned en himla massa rymdskepp. De utomjordarna som överlever krascherna skär han halsen av med sin kniv och slickar av blodet. Men snart kommer ett rymdskepp som är fyrtio gånger större än de andra. Skurt inser att de är ledaren för utomjordingarna. Skeppet landar. Dörren öppnas med ett helvetes högt pysande. Ut kommer en gigantisk alien med fetaste slaktyxan i handen. ”Vad fan har du gjort!?” vrålar han argsint. ”Du har dödat mina polare. NU JÄVLAR!” Han kastar yxan mot Skurt. Skurt hoppar åt sidan då yxan träffar hans vapenvagn med alla bomber och grejer. Största jävla explosionen ever äger rum och skapar en krater med en diameter på två mil typ. Skurt landar framför fötterna på utomjordingen som garvar ondskefullt. ”Haha! That’s all you got, bitch?” Skurt spetsar hans båda ögon med sitt pek- och långfinger och dödar honom med sitt knogjärn.

Men han ser inte den mörke figuren som står och bevakar allt…

To be continued………. Det är så roligt med punkter.

Ludie

Om någon skulle få för sig att göra en film om Skurt så har jag här ett bra manus:

Skurt har dragit sig tillbaka från sitt jobb som grävande journalist/programledare för Skurts magasin. Numera är han underhållare för cancersjuka kvinnor på lasarettet i Bergelboda. En dag, när han är mitt uppe i en dockteaterföreställning, flyger en fågel in i rummet. Skurt slår genast ihjäl den med en flugsmälla. Precis när han ska spola ned den i toaletten upptäcker han en liten kapsel fastspänd på fågelns ena ben. ”AHA!!!!” vrålar Skurt så respiratorn till Olga, 69, börjar pipa lite mer oregelbundet. ”Det är en brevduva!” Han öppnar kapseln och läser brevet inuti. Det lyder: ”Skurt! Din tid äro nu kommen! Du måste fucking rädda oss alla från den muterade jättedraken Bravadbrego. Han är tjugo meter hög och dödar precis allt som kommer i hans väg! Du är den utvalde, Skurt! Den ende som kan döda honom! Skynda!!! // Hubert P.S. Jag tyckte din bok Spargrisar på Gotland var skittråkig. Fattade aldrig grejen riktigt. Ha det!”

Skurt drar efter andan. ”HUR FAN SKA DET HÄR GÅ TILL!?” tjuter han. Han inser att han behöver ett svärd. Ett svärd är det enda som kan döda en muterad jättedrake. Skurt smider sig ett svärd. Han ger det namnet Torrmjölsmjälte för han är fett hög på cellgifter just då. Han ger sig av för att möta Bravadbrego. Han hittar honom fort. Den muterade jättedraken är i full färd med att ödelägga hela staden. ”VAD FAN, LÄGG NED DÅ DITT SVETTJUVER!” skriker Skurt som älskar versaler. Bravadbrego vänder sig frustande om. ”Vem vågar!?” frågar han. ”Jag” säger Skurt och spetsar drakens fot med svärdet. Draken skriker och spyr ur sig eld som hade räckt till att försörja staden med värme i tjugofyra år. Skurt sliter upp svärdet, hugger av hela foten och styckar helt enkelt drakjäveln nedifrån och upp. Slutet gott allting gott. Men! Precis då kommer det trettio miljoner aliens i små rymdskepp och attackerar.

Bra cliffhanger till uppföljaren liksom.

Ludie

Okej, där är hon. Vad ska jag säga?
Ska jag börja ett samtal eller typ bara heja?
Jag vet inte ens vad hon tycker om mig
Hon kanske inte ens svarar när jag säger hej
Vad kul om jag bara sa vad jag tänker
”Jag älskar hur dina ögon blänker
Jag älskar ditt sätt att prata med folk
Du får varje fågel att kvittra i sin holk
Jag älskar din näsa, din mun, dina kinder"
Ändå hålls jag tillbaka av skyhöga hinder
Jag föddes tyvärr till att bli den jag är
Du föddes till den som är mest populär
Att det skulle bli vi är ungefär lika troligt
Som att Djävulen säger ”oj, titta vad soligt!”
Kolla nu går hon, jag säger ju det
Oss två tillsammans lär ni aldrig få se
Mitt kärleksliv ligger för evigt på is
Min enda drömtjej gick ju precis

Ludie 

Välkommen till denna extrainsatta sändning angående det som pågår på taket till Empire State Building. Världens tre coolaste hjältar: Spiderman, Batman och Superman upptäcktes däruppe för en halvtimme sedan av en fotgängare. Vår helikopter är utrustad med mikrofoner och vi försöker uppfatta vad detta historiska möte egentligen handlar om. Låt höra…

Superman: ”Vad menar du med det?” Spiderman: ”Du kliver ju i samma fälla hela tiden. Det enda ämnet du inte tål, det enda som kan göra någon som helst skada på dig, är kryptonit. Lustigt, för det verkar som varenda skurk du möter lyckas få tag på sådant där jävla kryptonit och kastar det på dig!” Superman: ”Jamen, annars vore det ju inget spännande! Då skulle ju jag bara vinna hur lätt som helst.” Spiderman: ”Jamen, om du nu är för bra för att slåss mot skurkar kanske du inte skulle vara här!” Batman: ”Oooh… Spiderman… Don’t go there.” Superman: ”Vad sa du? Vill du att jag ska dra härifrån? Hem till Krypton? ÄR DU RASIST DIN JÄVEL?!” Spiderman: ”Ja.” Superman: ”Jahaja! Där ser man! Hör du, Batman? Spiderman är rasist. Vad tycker vi vanliga hederliga medborgare om det?!” Batman: ”Jag måste nog hålla med Spiderman lite grann.” Superman: ”Ehe… Oj då, he… Come again? Du sa inte det jag nyss trodde mig höra dig säga, va?” Batman: ”Jo. Du är för bra. Skurkar kan inte göra ett skit mot dig. Shit, i den där senaste filmen till exempel. En kille skjuter dig i ögat på en millimeters avstånd och kulan pressas ihop på din hornhinna. Du blinkar inte ens. Då är man fan inte mänsklig.” Superman: ”Måste man vara det då?!” Batman: ”Ja.” Superman: ”Ähääääää!”

Det verkar som om Superman lämnar byggnaden och flyger iväg. Vänta… Vad gör de andra två? De visar röven åt honom. Ja, att döma av samtalet vi just hörde tycker de illa om Superman, men det där är väl inte lämpligt när det hela filmas. Fy skäms! Vänta, vad händ… HOLY _________________________________________mother of_________________!!!!!! Superman sprängde övre halvan av Empire State Building med sin ögonlaser! Vad ____ är det för fel på killen?! Okej att man blir sur när folk mobbar en men shit! Vad __...? Spiderman och Batman blev det ju bara skit kvar av… Jaha… Jaja, tillbaka till Äntligen Hemma.
Ludie