ludienyberg

Här möter Bestman för första gången sin ärkefiende Bad Guy. I historien skiftar jag lite mellan att kalla huvudpersonen för Bestman och Brynolf som är hans riktiga namn. I det här kapitlet kallar jag honom Brynolf.

"Bad Guy öppnade med att kasta sig emot Brynolf med ena knytnäven höjd. Brynolf kastade sig undan och kände vinddraget när näven for förbi hans huvud. Bad Guy landade hårt men var uppe igen innan Brynolf hunnit återfå en bra position. Bad Guy satte en spark i ryggen på sin motståndare. ”Aj!” skrek Brynolf och for i marken. Bad Guy flinade. Så enkelt var det! Nej, så enkelt var det inte för Brynolf reste sig och slog Bad Guy i huvudet så hårt att 267000 hjärnceller dog. Han vacklade bakåt och föll omkull. ”1-1, Fucktard!” skrattade Brynolf med två sjungande långfingrar uppsträckta. ”Ska jag ta det lite mer varsamt så att farbror har en chans?” Bad Guy stod kvar och gned sin tinninglob. Han slutade snart och bara tittade på Brynolf genom sin Tengil-inspirerade mask. Började gå i en stor cirkel. Aha! tänkte Brynolf och började göra likadant. Han kör den stilen. Han tänker gå runt såhär nu och ha något slags monolog. Typ ”jag ser att du är en bra kämpe. Jag erkänner att jag är imponerad. Jag tror nog att du och jag har mycket att lära av varandra. Men inte idag. Idag vinner jag” och så kommer han kasta sig på mig igen. Efter att ha gått två varv i den stora cirkeln hade Bad Guy ordagrant sagt just det som Brynolf förutspått och rusade emot honom."

Ludie

Napoleon Bonaparte satt på sitt rum och var tjurig. Han var arg för att hans korståg i Ryssland gått käpprätt åt helvete, alla hans män hade frusit ihjäl. Så nu skulle det mycket till för att få se ett leende på kejsarens läppar. Hans betjänt, Fransois, öppnade dörren. Fransois: ”Sir?” Napoleon: ”DRA ÅT HELV…” Fransois: ”Käften. Jag tänkte höra om en bakelse kanske kunde pigga upp herrn.” Napoleon: ”Vad är det för bakelse?” Fransois: ”En marsipangroda. Du är ju så förtjust i marsipan!” Napoleon: ”Nej. Inte längre. Jag hatar marsipan! Ge mig nåt annat!” Fransois: ”Men vad vill du ha då?” Napoleon: ”Nåt med grädde.” Fransois: ”Det är grädde i ma…” Napoleon: ”Vem är det som är kejsare, du eller jag?”

Fransois suckade och gick iväg. Kom strax tillbaka. Fransois: ”Nu har jag en ny bakelse. Med grädde!” Napoleon: ”Och mer?” Fransois: ”Smördeg i botten, vaniljkräm och sylt! Har du hört på maken? Jag avundas dig, sir.” Napoleon: ”Vad äckligt! Blä!” Fransois: ”Men… Du kan ju smaka innan…” Napoleon: ”Jag vill inte ha!!!!!!!” Fransois: ”Men håll käften, ditt särbarn! Shit, blev det komplikationer när du föddes eller? Jag får väl göra lite ändringar då.” Fransois försvann igen. Napoleon satt och petade tånaglarna när han åter stod i dörren. Fransois: ”Nu har jag blandat sockerglasyr med vinbärsgelé och haft ovanpå bakelsen! Se så gott det ser ut!” Napoleon: ”Det ser ut som bajs!” Fransois: ”Ursäkta? Nej, det gör det verkligen inte.” Napoleon: ”Jo! Jag är kejsare och jag bestämmer att det ser ut som…” Fransois: ”NU ÄTER DU KAKJÄVELN, HÖR DU DET!!!???” Napoleon åt bakelsen under pistolhot. Han tyckte faktiskt att den var hyfsat god.

Napoleonbakelsen var född.

Källa: Wikipedia

Ludie

Det var en gång en kung. Han regerade i ett land som varje år anordnade en stor bakelsefestival. Men oftast tyckte kungen att alla bakelser smakade strutsdiarré. Han längtade efter en bakelse som var så god att man glömde alla bekymmer. Därför berättade han detta för sin betjänt som vidarebefordrade det till den lilla byn. De fem bröderna Bagarsson: Malte, Erik, Sigurd, Lenny och Algot bestämde sig för att slå sina kloka huvuden ihop. Men ack och ve! De kunde inte samsas om vad bakelsen skulle innehålla. Malte älskade bröd, Erik älskade florsocker, Lenny älskade mandelmassa, Sigurd älskade grädde och Algot tyckte inte om någonting. De grälade hela natten lång. Till slut skrek Erik att de skulle samla ihop allas favoritingredienser och se om de kunde joxa ihop något. De samlade ihop grädde, bröd, florsocker och mandelmassa.

Men ack! Algot pissade i grädden. ”Haha, nu kan ni inte ha grädde i bakelsen!” Malte skar halsen av Algot med naglarna och blodade ner mandelmassan. De var alltså tvungna att skaffa ny grädde och mandelmassa och gräva ned Algots lik. När detta var gjort satte de sig att fundera igen. Men hur skulle dessa ingredienser någonsin kunna bilda något ätbart? Resultatet, om något, skulle smaka strutsdiarré. Men så kom Lenny på att man kanske kunde dela på ett bröd och peta in mandelmassa i det. ”Du är fan helt jävla dum i huvet!” sade Malte och slog ihjäl Lenny. Sigurd och Erik blev förbannade och sade att nu var det allt slut på dödandet. ”Vi kan väl pröva att göra som Lenny sade” bestämde de. De skar isär ett bröd och smetade på mandelmassa. Smakade. Spydde. Det var skitäckligt.

”Där ser ni!” sade Malte. Men då kom Sigurd på att man kunde ha i grädde också. Men Erik, som inte alls gillade grädde, dödade då Sigurd. ”Jag förbjuder grädde! Hör du det, din jävel!?” Men bakom Eriks rygg hade Malte gjort i ordning bakelsen med grädde och smakat. ”Du, Erik, det var fan ganska gott det här. Det är bara någonting som fattas.” Erik blev förbannad och skulle just hugga Malte med en köttyxa. Malte hoppade undan och sparkade in Erik i frysen och spärrade dörren. ”Just det! Florsocker!” ropade Malte. Han pudrade på florsocker på toppen av bakelsen. Smakade. Succé.

Malte visade bakelsen för kungen. Han tyckte den var så god att han åt för fort och kvävdes. Malte blev den nya kungen. Hans nya bakelse massproducerades och älskades av hela landet. Folk frågade vad han ville kalla den. Malte funderade. Han tog begynnelsebokstaven i alla brödernas namn. Males. Nej, fy fan. Lesam? Easml? Amels? Sleam? ”Jag kommer fan inte på nåt bra namn!” skrek kung Malte. ”Semla kanske?” föreslog en betjänt. ”Fuck you” sade kungen.

Den nya bakelsen hade fått sitt namn.

Ludie