ludienyberg

Det är ganska svårt att erkänna detta

Men det bästa är nog att bara berätta

Jag har på sistone grubblat över en grej

En tjej som börjat intressera mig

Du vet, hon som jobbar på charkuteriet

Hon som röstar på Folkpartiet

Hon är ju så fin, det är helt otroligt

Hon är trevlig och glad och hon skrattar så roligt

Jag vill prata med henne men hur gör jag det?

Jag är en person hon vägrar att se

Vad skulle hända om jag nån gång fick chansen?

Mitt sinne för tjejer har tappat balansen

Jag skulle nog göra bort mig totalt

Nej, usch, det skulle bli katastrofalt

”Hej, får jag bjuda på middag ikväll?”

Jag skulle gott förtjäna en fet jävla smäll

Nej, det blir nog till att fortsätta drömma

Jag har nog ingen chans av allt att döma

Jag får väl ge henne ett vin som är gott

Och kanske skriva en dikt eller nåt

Ludie

Jag tänkte ägna ett inlägg åt Stieg Larssons Millenium-böcker. Ni vet, det finns tre: Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes. De handlar lite kortfattat om en tidning som heter Millenium. Där jobbar Mikael Blomquist tillsammans med fyra andra. Han är kompis med värsta datahackern/emot/storrökaren Lisbeth Salander. Jag har kommit på handlingen till en fjärde del i serien! Så jävla grymt! Här är

Katten som svalde musen!!!

Boken börjar tio år efter att ”Luftslottet som sprängdes” slutade.  Milleniumredaktionen har möte. Mitt under mötet känner Mikael att den gatukökskebaben han slängde i sig på väg till jobbet var några dagar för gammal och går i väg till toaletten. När han sitter därinne kommer en helikopter flygande och lägger sig i luften mitt utanför Milleniums fönster. Dörren öppnas och tre killar, beväpnade med MP-40:or, pepprar sönder redaktionen. Alla Mikaels medarbetare går en fasansfull död till mötes. Helikoptern flyger iväg precis när Mikael kommer tillbaka från muggen och ser förödelsen. Han svär att hämnas men vet inte vilka som ligger bakom detta makabra dåd. Det finns bara en person som kan hjälpa honom…

Lisbet Salander har bott i den fattigaste delen av Kenya sedan vi såg henne sist. Mikael lyckas hitta henne efter ett helvetes letande. Lisbet vill inte veta av Mikael i och med att hon startat ett nytt liv här i Kenya med sin nya kärlek Mbaquque Ktosh. Mikael erbjuder henne en ny dator och tillsammans med Mbaquque åker de hem till Sverige. Lisbet börjar snoka för fullt. Snart har hon hittat ett spår. Ett spår som kommer leda dem till platser de aldrig trodde de skulle besöka……………………………………………………………….

Aaaaah! Shit vad spännande!

Ludie

Det var en gång en kyckling som hette Gullefjun. Han skulle gå på promenad. ”Ja, nu har jag suttit inne i tre dagar och kollat på OS och ätit ostbågar så nu är det fan inte mer än rätt att jag rör lite på mig” sade han till alla hönorna. Ingen av hönorna brydde sig då de var inbegripna i en hektisk diskussion om världsekonomin. Gullefjun gick ut. När han traskade fram där på vägen mötte han sin bror Silkesdun.

Silkesdun var mycket elak och skulle utan tvivel hamna i helvetet. Gullefjun: ”Hej du. Vad för ditt feta arsle ut på vägarna en sådan här dag?” Silkesdun: ”Jag har mobbat mössen i Ulrikssons lada. Alltid lika kul.” Gullefjun: ”Fy på dig! Du är så otroligt känslokall.” Silkesdun: ”Jag vet. Älskar det.” Gullefjun: ”Vad skulle mamma säga om hon levde idag?” Silkesdun: ”Förmodligen: släpp ut mig ur kistan, jag kvävs här nere.”

Gullefjun: ”Åh, du din store luns! Luns!” Silkesdun: ”Oh, tagga ner där, tuffing. Varför är du ute och går?” Gullefjun: ”Ska till tatueringsstudion.” Silkesdun: ”Vad?!” Gullefjun: ”You heard me.” Silkesdun: ”Ska du tatuera dig?” Gullefjun: ”Ja.” Silkesdun: ”Vadå för något?” Gullefjun: ”Jag ska tatuera in texten I fucking rule, dude! över bröstet. Vad säger du om det?” Silkesdun: ”Meh… Skämta inte.” Gullefjun: ”Vem skämtar? Du, nu orkar inte jag prata med dig mer. Tjenixen, fan!” Gullefjun lunkade på. Silkesdun stod kvar och var arg. Men då kom en björn och pruttade. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAFAN vad trött jag är

Ludie

Gästen: ”Kyparn! Det är en fluga i soppan!” Kyparn: ”Och?” Gästen: ”Va…? Vadå och?” Kyparn: ”Ja, vad ska jag göra åt att det är en fluga i din soppa?” Gästen: ”Meh… Kanske ta ut den till köket och be dem fixa en ny?” Kyparn: ”Eh, varför skulle jag göra det?” Gästen: ”Men vadå varför? Jag är gäst och har väl rätt att ställa krav?” Kyparn: ”Jaså, det säger du.” Gästen: ”Ja, det säger jag.” Kyparn: ”Oj då.” Gästen: ”Ta ut min soppa.” Kyparn: ”Shit, nu ger han order också.” Gästen: ”Men vad är det för fel på dig?” Kyparn: ”Ja, vad kan det vara för fel på mig? Jag vet faktiskt inte. Jag kanske bara inte gillar att folk kör med mig.” Gästen: ”Då kanske du inte skulle valt ett serviceyrke!” Kyparn: ”Du har väl inte riktigt med mitt val av yrke att göra?” Gästen: ”Jo, det har jag! Du är kypare, jag är gäst, du ska ge mig bästa tänkbara service och det är en flugjävel i min minestrone!” Kyparn: ”Jamen du vet, det är inte jag som har lagat soppan.” Gästen: ”DUUH!? NÄHÄ?? Jag vet! Men det är ditt jobb att bära tallriken ut till köket och säga åt kockhelvetet att göra en ny portion soppa åt mig!”

Kyparn: ”Nu sitter du och säger åt mig hur jag ska göra mitt jobb. Det var ju lustigt.” Gästen: ”Du kom ju för fan ut med tallriken!” Kyparn: ”Ja.” Gästen: ”Ja?! Gå ut med den igen!” Kyparn: ”Nej. Inte om herrn ska vara på det humöret.” Gästen: ”Jag är gäst! Jag får uppföra mig hur jag vill!” Kyparn: ”Jaså. Tänk om vi har infört en policy som säger att gäster inte får uppföra sig som rövhål.” Gästen: ”Har jag gjort det eller?!” Kyparn: ”Ja.” Gästen: ”Jag vill bara ha en soppa utan fluga! Är det så jävla svårt att fatta?” Kyparn: ”Jag tycker du är tjock.” Gästen: ”Ursäkta? Vad i…?” Kyparn: ”Ja, du är ju oförskämd mot mig, då borde jag kunna vara det mot dig.” Gästen: ”Alltså… Jag frågar en sista gång. Är det möjligt att få in en tallrik soppa utan en insekt i?” Kyparn: ”Nej.” Gästen: ”Tack! Jag drar!” Kyparn: ”Fan va skönt.” Gästen: ”Men käften!” Kyparn: ”Jag sade inget.” Gästen: ”Jo… Äh, skit samma.”

Ludie