ludienyberg

När den förmögne hertig Adolf von Dufva hittas mördad i sin frys kallas mästerdetektiven Charlie Holm in. Han får listan över misstänkta, det vill säga personerna som befann sig i huset under den tiden mordet hade begåtts: Betjänten, halvbrodern, kocken, inbrottstjuven och professor Streber. Förhör hålls med samtliga misstänkta. När detta är klart får de gå in i vardagsrummet medan Holm överlägger med sin lärling lille John.

- Okej, börjar Holm. Så här är det alltså med de misstänktas relation till offret. Betjänten gillade honom. Halvbrodern påstår att han gillade honom även fast von Dufva satt på en förmögenhet som halvbrodern skulle ärva om han dog. Kocken hatade honom eftersom von Dufva hatade hans mat och för det mesta spenderade sin tid på toaletten efter måltiderna. Streber hade ett förhållande med von Dufvas 40 år yngre fru. Kan vara en pusselbit.

- Ja men, sade lille John. Kocken figurerade i utredningen när någon försökt lustmörda von Dufva. Han var huvudmisstänkt men klarade sig genom en jävlig bra advokat. Jag tror det är han.

- Få se, återtog Holm. På mordnatten satt von Dufva, betjänten och halvbrodern och spelade Cluedo. Under spelets gång hade ett gräl uppstått mellan von Dufva och halvbrodern varpå den senare bitit huvudet av von Dufvas spelpjäs, Fröken Röd, tror jag det var. Då dog stämningen ända tills von Dufva sket ner sig som följd av den pannacotta han blivit serverad av kocken tidigare på kvällen. Denna syn fick betjänten att garva så mycket att han blivit medvetslös. När han vaknade var de andra borta och betjänten sprang upp på övervåningen.

- Och där! sade lille John entusiastiskt. Där springer han ihop med Professor Streber som precis sniffat trälim och inte riktigt visste var han befann sig. Tillsammans gick de båda och frågade kocken om han visste var von Dufva och halvbrodern tagit vägen. Kocken höll precis på att knyta ihop en välfylld säck. Betjänten hade även lagt märke till den oreda som rådde i köket och motorsågen på köksbänken. Golv, väggar och tak var dessutom täckta med blod och detta sade kocken berodde på att han skurit sig i fingret. Märkligt, inte sant, o store mästare?

        
- Jo, minsann. Men strax därpå kom halvbrodern inspringandes och skrek att han sett en inbrottstjuv smyga runt i huset. Männen delade på sig och sprang iväg för att spöa skiten ur honom. Här blir det jobbigt. Vem som helst kan ha dödat von Dufva under denna jakt. Till slut hittar betjänten inbrottstjuven, binder en taggtråd runt hans hals och släpar honom tillbaka till de andra. Han hinner precis se hur Streber stoppar en blodig borrmaskin innanför skjortan. Hm... Sedan ska de fira segern med glass. Då görs det makabra fyndet. Så... Det råder alltså ingen tvekan.

Vem dödade hertig Adolf von Dufva och varför?

Svar: Det var betjänten. Han ville ha högre lön.

Ludie

För ett par veckor sedan träffade en tjej på busshållplatsen när jag precis slutat för dagen på Fyrishov. Hon behövde en mobil, fick låna min, vi pratade och frågade varandra vad vi var för ena. Hon var jättesöt och jag tänkte att det vore tufft jag lyckades ragga på henne. Det gjorde jag dock inte utan vi skildes åt och kommer förmodligen aldrig någonsin mer se röken av varandra igen. Alltså, aldrig. Hela livet gå kommer jag gå och tänka "åh, om jag ändå kunde få träffa henne igen" men nej då! Jag kommer bli tjugo, trettio, femtio, nittio, hundrafyrtioett och ett halvt utan att hon visar sig. Jag kommer ligga på dödsbädden och då kommer hon och ställer sig bakom dörrkarmen, precis så jag inte ser henne och ropa: "Ha! Suck on this biaaatch" Fan. Kommer jag till himmelen så ber hon väl förmodligen om att få komma till helvetet bara för att jävlas lite extra.

Men om jag nu skulle få en stadig flickvän. Då är steget inte långt till barn! Eller det kanske tar typ tio år men ändå! Nån gång står man säkert där med sjukhuskläder, en svettig, utmattad kvinna i en säng bredvid och en kletig liten äcklig jävel invirad i en handduk i händerna. "Grattis, ni har fått en välskapt pojke - Välskapt? Han ser ut som nåt katten spytt upp! - Jaha! Jag har burit på den där i nio månader och precis genomlidit en smärta inte ens Josef Fritzl förtjänar. Kul att du är så nöjd med resultatet!

Jag kommer bli en hemsk pappa.

Så en dag sitter lille Ludvig Junior, tre år gammal och tittar på Teletubbies. Det är ett specialavsnitt. Det är:

Teletubbies - Inget varar för evigt

En dag i teletubbielandet inträffar något inget varit beredd på. Tinkie-Winkie packar sina saker. Han tänker lämna showen. Han har under en längre tid känt att hans potential sträcker sig så mycket längre än till att bara räkna och dansa. Han känner att de andra håller honom tillbaka. Nu är han less på det. Han tänker ta steget och förverkliga sina drömmar.

De andra är förtvivlade. Vem ska nu säga "fyra" när de räknar? Ska Dipsy bli tvungen att räkna en siffra extra? Nej, omöjligt, han klarar inte det! De provar: Poe: Ett! Lala: Två! Dipsy: Tre! Eh... Poe: Kom igen, Dipsy! Du kan, kom igen! F... Men FYRA FÖR FAN! Dipsy: Men gör det själv då om du är så jävla bra! Poe: Nej, det var ytterst obehagligt. Det är bara Tinkie-Winkie som fixar det där. Du, TW, snälla? Varför ska du lämna oss? Vad är det du ska göra istället?
Tinkie-Winkie: Jag ska bli porrskådis. Poe, Dipsy, Lala: VAD!!!!!!!!?????????????

VAD I HELVETE, skriker jag och stänger av skiten. Junior protesterar och jag skickar in honom på sitt rum för att leka med sina fiskekrokar istället. Herregud, Teletubbies har bara gått utför sedan jag själv var barn...

Jag kommer bli en hemsk pappa.

Ludie