ludienyberg

En fin soluppgång. Solens konturer darrar i hettan i fin kontrast till den klarröda himlen. Någon skriker ”Haaaa, sibenia! Coanitchiawah!”. Man ser ett par elefanter gå där sida vid sida. Snart ser man flera djur. Antiloper, gnuer, sebror, strutsar, apor, giraffer. Medan de går stiger solen högre på himlen och det blir ljusare och ljusare. Vart är de på väg? Snart får vi veta. De kommer snart till en speciell klippa. Grizzlyklippan. Grizzlybjörnarna är de som står högst i rang här. Kungaparet har fött en son. Han ska nu döpas och visas upp för alla rikets hänförda invånare. En orangutang klättrar upp på klippan. Han heter Habiki. Det är han som ska genomföra dopet. Han går fram och hälsar på de stolta föräldrarna. Habiki: ”Eh… Är inte det här typ, värsta kopieringen av Lejonkungen?”

Björnkungen: ”Va?” Habiki: ”Jamen… Kom igen. Du kan ju inte säga att det inte ser lite bekant ut.” Björnkungen: ”Nu skulle jag vilja be dig fortsätta med dopceremonin.” Habiki: ”Okej. Eller… Nej.” Björnkungen: ”Que?” Habiki: ”Jag tänker inte stå här och tro att jag kan göra en bra rolltolkning av Rafiki. Allt det här är en imitation av Lejonkungen.” Björnkungen: ”Ursäkta, om jag inte fullkomligt missuppfattat detta så står du och säger emot mig?” Habiki: ”Ja. Du tror att du är Mufasa” Björnkungen: ”Jag behöver bara knäppa med fingrarna så kommer mina undersåtar och släpar ner dig till min tortyrkammare. Ville bara påminna dig . Hur var det med dopet nu då? Ska vi fortsätta?” Habiki: ”Nej. Nej, du får fan hitta på något eget. Utnyttja inte Lejonkungen på det här sättet och tro att du är något, fetto” Björnkungen: ”… Hä…? Va…? Du? Vad sa…? Nää” Björndrottningen: ”Nämen… Nu tycker jag du gick över gränsen, Habiki” Habiki: ”Äh men, kom igen, för helvete! Du åtminstone kan väl spotta ur dig det som alla står och tänker men inte vågar erkänna. Att vi står här och brutalhärmar Lejonkungen!” Björndrottningen: ”Jag har inte sett den” Habiki: ”Oh…”

Habiki är tyst en lång stund. Björnkungen: ”Jag vill ha den här apan arresterad nu!” Habiki: ”Käften, jag funderar på vad det är för fel på din fru.” Björnkungen: ”Det är inget fe…” Habiki: ”Hon har inte sett Lejonkungen!! Är du dum i huvet, kvinna?!” Björndrottningen: ”Nu är det nog! Så här talar man inte till kungligheter!” Habiki: ”Du förtjänar inte ens att existera, ditt okulturella missfoster!” Björnprinsen: ”Gaga” Habiki: ”Ah, shit! Hans första ord!” Björnprinsen: ”Det där var inget ord. Vad fan betyder gaga?” Habiki: ”Jaha ja. Vilken inspirerande pappa du kommer bli.” Björndrottningen: ”Vi älskar vår son!” Habiki: ”Oj, titta! Tjejen som inte sett Lejonkungen försöker göra sin åsikt hörd!” Björnkungen: ”Alltså snälla! Gå! Det här skulle bli ett dop men nu är det ju värsta Jerry Springer. Habiki: ”Ja, jag går gärna! Hej hej!” Snart har alla gått hem och kungaparet står där ensamma. Björnkungen: ”Seriöst, har du inte sett Lejonkungen?” Björndrottningen: ”Nej, vad handlar den om?” Björnkungen: ”Det börjar med en fin soluppgång…”

Ludie

Det var en gång en prins som hette Robert. Han hade en ond tvillingbror som hette Robart. De blev båda förälskade i samma kvinna, Solinda. Robert gick till den vise mannen Karliko för att få råd. Men Robart lejde en lönnmördare, Hestidor, att mörda Karliko så att han inte kunde ge Robert goda råd. Solinda fick reda på detta och anmälde Robart som kastades i fängelse. Hestidor däremot lyckades komma undan och bad sin bror, Hurligor, att skicka ett brev till Solinda där han låtsades vara Robert och säga massa skittaskiga saker. Men när Hurligor skrivit klart brevet så blev det snott av den lille gatutjuven Pompo som genast visade det för Karlikos farbror, Hampes, som faktiskt var Hurligors kusin. Hampes var också han förälskad i Solinda…

Sussie: ”Vänta, farfar! Jag hänger inte med! Varför skulle Pompo visa brevet för Hampes?” Farfar: ”Därför att då kunde han se vilken rutten typ Hestidor var och då kunna berätta för Robert att han hade rätt till det stora arvet efter Roberts gamle fader Björnbald.” Sussie: ”Vilket jävla arv?” Farfar: ”Arvet! Hallååå? Nån hemma? Solindas mamma hade ett hemligt förhållande med Hampes. En dag kom Pompo in och såg detta. För att hålla tyst så utpressade han paret på tre miljoner kronor. Men så fick Robert nys om det här och gick till Karlikas syster Karikiki som var ledande inom Ragatsesorden. I orden fanns även Hurligor men det visste inte Hestidor. Därför trodde han att det var fritt fram att begära att Robart blev utslängd ur stan. Men! Robart hade ju en hållhake på Hestidor som ni vet. Hans son Mjederok. Mjederoks mamma var ju Solinda men det visste inte Pompo. Därför skickade Pompo lönnmördaren Denserot att mörda Hampes så att Pompo skulle bli den rätta arvingen till Ordens åtråvärda diamant Shikwaqz. Hur fan kan du inte hänga med?”

Sussie: ”Men kom igen! Du fattar ju inte ens själv vad du snackar om!” Farfar: ”Tyst! Nu blir det spännande!”

Efter mordet på Hampes var allt kaos i staden Bydesi. Solinda skickade en brevduva med ett rop på hjälp till Karikiki. Men duvan blev nedskjuten av Robart som plötsligt kommit tillbaka. Med hjälp av Denserot tog han bonden Bewsi till fånga och krävde att Mjederok skulle erkänna sitt samarbete med Hestidor, annars skulle Bewsi dö. Men då kom riddaren i skinande rustning, Ahaqö, och dödade Robart. Ahaqö hyllades av staden men vad de inte visste var att han hade en affär med Karlikas pappa som var Pompos pappa också. De var alltså syskon Ahaqö och Pompo och det visste de flesta men inte Ahaqö och framför allt inte Hurligor. När han fick veta blev han så arg att han spred ut ett rykte om att Solinda och Robert var kusiner och alltså förbjudna att ärva kungen Predytfus juveler. Men Robert vägrade ge upp. Han hämtade Mjederok vars utseende var det absoluta beviset på att han var släkt med Karlika. I och med Karlikas tidigare bråk med Björnbald så fick alltså inte Mjederok ärva Predytfus rikedomar men inte heller Denserots som dött några timmar innan i svininfluensa. Detta gjorde förstås att Karikiki fick ärva Denserots pengar och Robart fick ärva Predytfus. Robart hade ju en hemlig klubb som hette Xgwrä där bland annat Hestidor också varit medlem. Det var alltså på det sättet Robert fick ärva Shikwaqz och fick sedan också Solinda. Slut

Ludie

Hej, min älskade!

Saknar dig. Varenda vaken minut utan dig är slöseri med tid. Allt jag ser runt omkring mig, allt är så oerhört fult och tråkigt. Om du hade varit här hade detta varit den vackraste platsen på jorden. Du har den effekten på saker och ting, min älskade lilla duva.

Fan. Ah, helvete… Inte bra. Nej… Varför, varför gjorde jag sådär? Du vet när det uppstår en liten hudflik på fingertoppen, vid sidan av nageln? Och så ska du dra bort den, och så drar du längs med sidan om nageln och hudfliken blir bara tjockare och det gör ondare och ondare ju längre ner du kommer. Precis det har jag gjort nu. Alltså, kom igen, varför skulle jag börja peta? AJ, f***a, ah… Sorry. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Du ser, jag säger det igen. Jag kan inte säga det nog, för jag vet inte om det är tillräckligt för att du ska förstå. Det måste finnas något mer att säga. Hur beskriver man den kärlek jag känner för dig? ”Jag älskar dig” är inte nog. Absolut inte. Geting!

Shit, du skulle sett den. Värsta bålgetingen, fan ett stick av den och jag hade dött! Sorry. Jag känner ingen mark under mina fötter. När du inte är här tappar jag all kontakt med omvärlden. Varenda cell i min kropp koncentrerar sig till hundra procent på en enda sak och det är att ta mig till dig. Men det går inte. Jag kan inte teleportera mig. Hur mycket jag än skulle vilja. Men jag slutar inte försöka. Inte förrän jag är hos dig och trycker din mjuka kropp mot min. Kysser dig. Älskar dig på nära håll. Lost!!! Faaaaaan! Det började för tio minuter sedan, helvetes… Jag intalade mig ju när jag satte mig ”nu börjar Lost snart, ja men det kommer jag ihåg”. Inte fan gjorde…

Sorry. Det var ett bra avsnitt. Älskar Lost. Skämtar bara. Jag älskar dig. Lost är fett bra men ordet ”älskar” använder jag bara i ett sammanhang. Dig. Du är anledningen till att jag föddes. Min religion. Min Gud. Mitt allt. Du är allt jag behöver. Jag skulle kunna offra allt jag äger bara för att få vara med dig. Om ens bara för en minut. Det hade varit värt det. Så mycket älskar jag dig. Vadå ”an error occured”? Funkade skitbra två sekunder sedan men nu har det trasslat till sig så pass att ett error occured. Jaha ja. Idioter. Jävla YouTube. Det var bättre förr. Jag trodde liksom er sida var till för titta på videoklipp och så, hoppsan! Det går inte att titta på videoklipp längre för ett error occured! Ska fan stämma dem. Sorry.

Mitt hjärta blöder. Någon ond kraft har skurit det med kniv. Du är den enda som kan sy ihop det. Med din kropp som nål och din själ som tråd ska du laga mig. Göra mig till människa igen. Nej, nej, nej, inte sendrag… Aaahaaaha… Ooeh! I fotsulan också av alla ställen, självklart, ah… Jävlar.

Sorry. Jag får fortsätta leta efter ett sätt att beskriva min kärlek till dig. Till dess… Jag älskar dig.

Ludie 

Jag satt i godan ro och skrev här hemma. Hade precis tagit dagens kopp kaffe så jag kände mig full av energi och skrivglädje. Då plötsligt sade det poff och så stod det en ängel i rummet. Jag bara stirrade och i och med att ängeln gjorde detsamma så frågade jag vem han var och vad i hela Humlegården han gjorde i mitt hus. Han svarade att han var ängeln Engelbrekt och han hade kommit för att hämta mig för ett möte med Gud. ”Ja, precis. Och påven är shiamuslim” tänkte jag säga men hann inte för ängeljäveln tog tag i min tröjärm och vips så befann vi oss i Himmelriket. Vi stod mitt i en elegant sal och några meter bort stod en lång, skäggig man. Han gick fram och sade:

”Var hälsad. Jag är Gud.” Jag garvade. Han rynkade pannan och frågade vad som var så lustigt. Jag svarade att jag är ateist och därför gärna garvar när någon säger ”jag är Gud”. Gud undrade om jag kunde förklara den märkliga resa jag precis gjort utan gudomlig inverkan. ”Nej, det kan jag inte, men jag är fortfarande ateist” svarade jag. ”Va? Om du precis fått bevis på övernaturliga krafter kan du ju inte säga att…” ”Jo, men… jag är ateist.” Gud såg konstigt besvärad ut. Han tänkte noga, lyfte sedan fingret och trollade fram ett dignande bord. Här fanns all schysst mat man kunde önska sig. Fläsk, kyckling, oxfilé, lammkotletter, bacon, kalkon, rådjurssadel. Bara KÖTT! MANLIGT! MASKULINT! KÖTT!

I alla fall… Gud ville veta hur fan han kunnat trolla fram detta bord om han inte var Gud. Jag svarade att visst var det imponerande och jag har då aldrig sett något liknande men du är inte Gud. Gud gav upp ett kort skrik av frustration och frågade vad i helvete han skulle behöva göra för att övertyga mig. Jag bad honom säga mitt kontonummer och det gjorde han. ”Meh!” utbrast jag. ”Hur visste du det?” ”Men duuhhhhhhhhh!!! Jag Gud ditt sär!” ”Nej, du har säkert hackat dig in i min dator. Jag ska ringa polisen, du kommer åka in så det skriker om det.” ”Varför kan du inte bara inse att du är överbevisad? Varför inte bara ge upp?” Jag förklarade för den desperata stackaren att jag skulle vara ateist ända tills jag dör och multnar bort i jorden och det kan inte en kille som är ovanligt grym på att trolla ändra på. ”Trolla…?” Gud satte sig ned och grät. ”Oj då, nu trampade jag visst på en öm tå” suckade jag. Gud skrek åt Engelbrekt. ”Skicka hem den där jäveln! Han kommer brinna i helvetet!”

Och så skedde. Engelbrekt tog återigen tag i min tröjärm och poff så var vi hemma hos mig igen. Engelbrekt frågade mig varför jag varit tvungen att göra Gud så upprörd. Jag orkade inte komma på något fyndigt svar så jag sade bara: ”Han hade fula ögonfransar”.

Mm… Tänk att man inte kan få sitta och skriva i lugn och ro.

Ludie

Äktenskapsrådgivaren: ”Jaha… Varför har ni kommit hit då, herr och fru Bertsson?”

Fru Bertsson: ”Jo, det ska jag sannerligen tala om! Jag står inte ut med den här skithögen till man längre. Han ligger bara framför teven hela dagarna och käkar popcorn, ostbågar, kex, bomull, sockerbitar och Frosties. Han har inte duschat sedan Berlinmuren föll, han föder upp kackerlackor i sovrummet, han är med i alla nazist- och rasiströrelser som finns, varje kväll super han sig pisspackad och spyr i valfri burk i skafferiet, han skär mig med kniv när jag sover, han sprider ut rykten om att jag egentligen är en man, han sålde våra barn till Kenya bara för skojs skull, han ger bort påsar med rent kokain till små barn och säger åt dem att blanda ner det i bakpulvret därhemma, han skjuter duvor från balkongen och torkar sig i röven med handdukarna!!!”

Herr Bertsson: ”Ah, men durå…!”
Fru Bertsson: ”Ja?”
Herr Bertsson: ”Nä, inget.”
Fru Bertsson: ”Wow. Vilket argument. Nu förstår jag vilken fruktansvärd människa jag varit. Idiot!”
Äktenskapsrådgivaren: ”Seså, nu lugnar vi ned oss…”
Fru Bertsson: ”Han sitter uppe på nätterna och tittar på hästporr! Och koporr och grisporr och bäverporr och valporr och gnuporr och hamsterporr och björnporr och talgoxeporr bara för att nämna uppvärmningen!”
Äktenskapsrådgivaren: ”Talgoxeporr? Hur har man...?"
Fru Bertsson: ”Du vill inte veta. Förresten, nämnde jag att han brukar hälla sirap i gamla damers handväskor ute på stan? Men det värsta… Håll i dig nu… He can´t even hold a job!”
Äktenskapsrådgivaren: ”FLÄMT! Vad säger du?! Lämna honom, genast! Nu! Spring!!! Baaah…"

Ludie