ludienyberg

Det var en dag på stenåldern. En man vid namn Ughahh satt och försökte göra upp eld genom att knacka två stenar mot varandra. Då kommer en annan man, Ugeha, förbi. Han skrattar åt Ughahh.

- Ha! Går det bra eller?
- Käften.
- Du ser ganska efterbliven ut när du gör så där.
- Jaså? Jag trodde man såg smart ut när man knackar två stenar mot varandra i flera timmar i sträck! Jag försöker göra upp eld ditt jävla mård-arsel!
- Kom igen... Två stenar? Herregud, vår stam hade kommit längre i utvecklingen om det inte var för dig. Du gör oss dummare genom att bara finnas.
- Och vad har du åstadkommit sedan du föddes?! Du får en död, utsmetad fjäril att verka smart!

Ugeha fnyser och hämtar sin senaste uppfinning. En pinne.
- Oj, förlåt, Ugeha. Du är visst rätt smart ändå. Du har uppfunnit en JÄVLA PINNJÄVEL! VA FAN GÅR DU PÅ?!!!!!
- Jag har faktiskt upptäckt att pinnar kan användas till en hel del. Till exempel att jaga. Man kan slå ihjäl smådjur med den. Man kan vässa den och vips, så har man ett spjut. Oj då, Ughahh! Jag har tydligen ett visst övertag i vår smarthets-duell!
- Så fort jag bara har fått igång elden har jag vunnit. Det tar bara lite tid!
- Jag skulle kunna uppfinna nåt som gör att det går fortare. Om jag nu ska vara shysst och hjälpa dig.

Och det gjorde Ugeha. Han jobbade i flera dagar och till slut hade han lyckats. Med den nya uppfinningen gick allting snabbare.

Och så uppstod bredbandet.

Ludie

Ett gäng knott flyger ett tiotal meter över marken. Det är en varm sommar dag och luften är fylld av härlig nektardoft. Det är bara att välja och vraka bland rabatterna. Knotten har redan avverkat ett större område och är nu på väg till nästa. Men plötsligt...

- Vänta... Titta där nere! På vägen! Han som cyklar! Är det inte Ludvig Nyberg?

- Va? Är det?

- Kom igen, titta! Han är smal som ett hårstrå och han använder hjälm. Klart som fan att det är han! Vem ska gå ner?

- Jag! Hehe, nu jävlar...

Ett knott dyker. Åker i en vid båge med blicken fäst på mig. Kommer närmare, närmare...

SMACK! In i ögat. Ännu ett lyckat anfall. Knotten däruppe hurrar.

Det är så, jag lovar. Knotten vet exakt vad de gör när de flyger in i mina ögon. Det är inte tillfälligheter att jag får ett knott i ögat varje gång jag är ute och cyklar. Det är noga överlagda attacker. Jag har alltid hatat knott men de behöver väl inte hata mig för det? Jo, tydligen. Det känner till mitt hat och svarar med att ständigt förblinda mig under mina cykelturer.

Något annat jag tänkte passa på att ta upp är mitt lokalsinne. Eller min avsaknad av det. Jag var i London föra veckan. Jag var tvungen att hela tiden hålla mig till mina kompisar för skulle jag tappa bort dem skulle jag inte hitta tillbaka till hotellet. Och då skulle jag ändå kunna befinna mig typ hundra meter därifrån. Jag hittar knappt i Uppsala! Jag har bott här i hela mitt liv och har problem att hitta överallt. Fatta hur lång tid det skulle ta för mig att lära mig hitta i London! Herre gud, efter sex år kanske jag hade lärt mig hitta till närmaste granne. De andra som jag åkte med lärde sig ju att hitta första dagen...

"Jag hittar här som i min egen ficka". Eh... Jag hittar väl inte ens där. Jag behöver skyltar. "Mobiltelefonen till vänster" "nycklar till höger" "lite ludd rakt fram" "fickan tar slut- 3cm".

Knott är väldigt attraherade av mina ögon och jag föddes utan lokalsinne. Det var vad jag ville få ur mig idag.

Ludie

Jaa... Dagen började som vanligt. Jag gick på bussen och for in till stan. Jag satt där och blundade och hoppades att det skulle bli en lugn dag. Om jag bara visste...

Plötsligt, när bussen nästan kommit in till stationen reser sig en kille upp och tar fram en pistol. Han skriker åt alla att han nu tar över bussfärden. Han skjuter några varningskott och chauffören flyttar sig genast. Busskaparen sätter sig och styr bussen.

Alla passagerarna var skräckslagna. Jag var den ende som var lugn. Jag tänkte att jag måste ingripa. Jag reste mig upp, gick fram till killen, petade honom på axeln och sade: Du, grabben, det där var inte särskilt snällt gjort.
Han reser sig och ska skjuta mig men jag ba slår till honom så han tappar pistolen. Sen kastar han sig mot mig och vi flyger och krossar ett fönster.

Bussen var fortfarande i rörelse, 90 km/h, och vi låg där halv utanför fönstret och brottades. Till slut gled vi och ramlade av, mitt i vägen. Bussen for iväg rakt in i en husvägg och det blev värsta explosionen ba: BAAAAAM!!!! KRASCH! FOOOOM!!! Värsta eldklotet liksom. I alla fall, skurken sprang och snodde en bil och körde iväg. Och jag tänkte "noway, dude". Jag snodde en motorcykel och körde efter. Det hängde en kulspruta på styret och jag tog den och peppra efter bilen.

Han hade dock hittat en pistol i handsfacket och sköt mot mig. Han träffade mig i axeln. Men jag bara tog ut kulan, slickade av blodet från den och kastade den mot skurkens ena bakdäck. Det fick punka och han slirade av vägen och rakt in i en bensinmack. Han hann precis hinna ut innan hela skiten ba BBBBOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!!!!!!!!!!!!!! Shit, fyfan vilken smäll. Jag såg honom springa och klättra upp för en brandstege och jag följde efter. Sedan sprang vi mellan hustaken tvåhundra meter över marken men jag svettades inte ens. Ett hopp mellan två hustak var på över tio meter och han hade svårt att klara det men jag ba hur lätt som helst ba hopp och så klarade jag det.

En helikopter från polisen kom och killen lyckades hoppa upp och klättra in i den och kasta ut poliserna. Men innan han flögg iväg han jag få tag om landningställen. Han flög iväg och steg uppåt, 5000 meter men jag ba "herregud, är du höjdrädd, din mes? Flyg högre!" Jag hittade en lucka och skruvade upp den och klättrade in. Jag smög fram bakom honom och sade: Surprise, biatch! Han for runt och väste: Shit... Jag måste medge att du är en hårdare nöt att knäcka än de flesta andra jag mött. Men inte hård nog...

Han böjde sig ned och tog upp en kniv och kastade den rakt i magen på mig. Jag sjönk ihop. Han gick fram och osäkrade ännu en pistol för att göra slut på mig. "Säg hejdå, pysen" sade han. Då drog jag ut kniven, körde in den i benet på honom, tog pistolen, sköt honom i huvdet fyrtio gånger, ja det bara spruta blod. Sedan landade jag helikoptern och möttes av applåder från hela Uppsala.

Tittar jag för mycket på actionfilmer, kanske?

Ludie