ludienyberg

Åh, dagboken! Jag är kär! <3<3 hihi fNiSs

Nej. Men det får bli dagbok-köret den här gången. Igår var det nämligen en intressant dag.

Jag åker in till stan med Matti. Vi ska nämligen åka vidare till Storvreta och ha Starwars- kväll hos Ohlssons. Inne i stan ska vi köpa lite chips och grejer. Vi går in på Hemköp. Plockar det vi ska ha. Går till kassan. Matti står före. Jag tar upp mitt kort. Det blir min tur att betala. Jag håller inte längre i kortet.

Jag tittar på golvet, i plånboken, i fickorna, på bandet. Nej. Mitt bankomatkort är borta. Jag höll i det och vips, borta. Vanished. Jag måste ha magiska händer. Take that, Joe Labero.

Vi gick i alla fall till bussen. Och herre min skapare, vilken färgstark person vi såg där. Det var en jättegammal, kedjerökande dam som staplade fram till busshållplatsen och sade åt två killar att maka på sig och lämna plats åt henne på bänken. Sedan när hon skulle betala ville inte hennes kort funka så hon stod och slog det mot apparaten och svor och hade sig. Den taktiken fungerade inte till hennes stora förtret och busschauffören fick hjälpa henne.

Hon satte sig några säten från mig och Matti. Hela bussresan satt hon och skrek "jävla knarkar-fittor" rakt ut i luften. Och när hon äntligen skulle gå av plingade hon inte utan vrålade "STANNA, JAG SKA AV".

Märkligt. Hur kan man bli en sådan människa? Så otroligt bitter. Men, men. Man kan inte bli arg på sådant beteende när det är en mentalt sjuk person det handlar om. Däremot kan man bli sur på de som har ansvaret för att personen får hjälp.

Nåväl kära dagbok, nu ska jag dra vidare på lite busiga äventyr hihihihihih :-) ihihihihihi :-) hihihihihihi  :-) :-) <3

<3*lUdIe*<3