ludienyberg

Om någon skulle få för sig att göra en film om Skurt så har jag här ett bra manus:

Skurt har dragit sig tillbaka från sitt jobb som grävande journalist/programledare för Skurts magasin. Numera är han underhållare för cancersjuka kvinnor på lasarettet i Bergelboda. En dag, när han är mitt uppe i en dockteaterföreställning, flyger en fågel in i rummet. Skurt slår genast ihjäl den med en flugsmälla. Precis när han ska spola ned den i toaletten upptäcker han en liten kapsel fastspänd på fågelns ena ben. ”AHA!!!!” vrålar Skurt så respiratorn till Olga, 69, börjar pipa lite mer oregelbundet. ”Det är en brevduva!” Han öppnar kapseln och läser brevet inuti. Det lyder: ”Skurt! Din tid äro nu kommen! Du måste fucking rädda oss alla från den muterade jättedraken Bravadbrego. Han är tjugo meter hög och dödar precis allt som kommer i hans väg! Du är den utvalde, Skurt! Den ende som kan döda honom! Skynda!!! // Hubert P.S. Jag tyckte din bok Spargrisar på Gotland var skittråkig. Fattade aldrig grejen riktigt. Ha det!”

Skurt drar efter andan. ”HUR FAN SKA DET HÄR GÅ TILL!?” tjuter han. Han inser att han behöver ett svärd. Ett svärd är det enda som kan döda en muterad jättedrake. Skurt smider sig ett svärd. Han ger det namnet Torrmjölsmjälte för han är fett hög på cellgifter just då. Han ger sig av för att möta Bravadbrego. Han hittar honom fort. Den muterade jättedraken är i full färd med att ödelägga hela staden. ”VAD FAN, LÄGG NED DÅ DITT SVETTJUVER!” skriker Skurt som älskar versaler. Bravadbrego vänder sig frustande om. ”Vem vågar!?” frågar han. ”Jag” säger Skurt och spetsar drakens fot med svärdet. Draken skriker och spyr ur sig eld som hade räckt till att försörja staden med värme i tjugofyra år. Skurt sliter upp svärdet, hugger av hela foten och styckar helt enkelt drakjäveln nedifrån och upp. Slutet gott allting gott. Men! Precis då kommer det trettio miljoner aliens i små rymdskepp och attackerar.

Bra cliffhanger till uppföljaren liksom.

Ludie