ludienyberg

Jag satt i godan ro och skrev här hemma. Hade precis tagit dagens kopp kaffe så jag kände mig full av energi och skrivglädje. Då plötsligt sade det poff och så stod det en ängel i rummet. Jag bara stirrade och i och med att ängeln gjorde detsamma så frågade jag vem han var och vad i hela Humlegården han gjorde i mitt hus. Han svarade att han var ängeln Engelbrekt och han hade kommit för att hämta mig för ett möte med Gud. ”Ja, precis. Och påven är shiamuslim” tänkte jag säga men hann inte för ängeljäveln tog tag i min tröjärm och vips så befann vi oss i Himmelriket. Vi stod mitt i en elegant sal och några meter bort stod en lång, skäggig man. Han gick fram och sade:

”Var hälsad. Jag är Gud.” Jag garvade. Han rynkade pannan och frågade vad som var så lustigt. Jag svarade att jag är ateist och därför gärna garvar när någon säger ”jag är Gud”. Gud undrade om jag kunde förklara den märkliga resa jag precis gjort utan gudomlig inverkan. ”Nej, det kan jag inte, men jag är fortfarande ateist” svarade jag. ”Va? Om du precis fått bevis på övernaturliga krafter kan du ju inte säga att…” ”Jo, men… jag är ateist.” Gud såg konstigt besvärad ut. Han tänkte noga, lyfte sedan fingret och trollade fram ett dignande bord. Här fanns all schysst mat man kunde önska sig. Fläsk, kyckling, oxfilé, lammkotletter, bacon, kalkon, rådjurssadel. Bara KÖTT! MANLIGT! MASKULINT! KÖTT!

I alla fall… Gud ville veta hur fan han kunnat trolla fram detta bord om han inte var Gud. Jag svarade att visst var det imponerande och jag har då aldrig sett något liknande men du är inte Gud. Gud gav upp ett kort skrik av frustration och frågade vad i helvete han skulle behöva göra för att övertyga mig. Jag bad honom säga mitt kontonummer och det gjorde han. ”Meh!” utbrast jag. ”Hur visste du det?” ”Men duuhhhhhhhhh!!! Jag Gud ditt sär!” ”Nej, du har säkert hackat dig in i min dator. Jag ska ringa polisen, du kommer åka in så det skriker om det.” ”Varför kan du inte bara inse att du är överbevisad? Varför inte bara ge upp?” Jag förklarade för den desperata stackaren att jag skulle vara ateist ända tills jag dör och multnar bort i jorden och det kan inte en kille som är ovanligt grym på att trolla ändra på. ”Trolla…?” Gud satte sig ned och grät. ”Oj då, nu trampade jag visst på en öm tå” suckade jag. Gud skrek åt Engelbrekt. ”Skicka hem den där jäveln! Han kommer brinna i helvetet!”

Och så skedde. Engelbrekt tog återigen tag i min tröjärm och poff så var vi hemma hos mig igen. Engelbrekt frågade mig varför jag varit tvungen att göra Gud så upprörd. Jag orkade inte komma på något fyndigt svar så jag sade bara: ”Han hade fula ögonfransar”.

Mm… Tänk att man inte kan få sitta och skriva i lugn och ro.

Ludie