ludienyberg

Napoleon Bonaparte satt på sitt rum och var tjurig. Han var arg för att hans korståg i Ryssland gått käpprätt åt helvete, alla hans män hade frusit ihjäl. Så nu skulle det mycket till för att få se ett leende på kejsarens läppar. Hans betjänt, Fransois, öppnade dörren. Fransois: ”Sir?” Napoleon: ”DRA ÅT HELV…” Fransois: ”Käften. Jag tänkte höra om en bakelse kanske kunde pigga upp herrn.” Napoleon: ”Vad är det för bakelse?” Fransois: ”En marsipangroda. Du är ju så förtjust i marsipan!” Napoleon: ”Nej. Inte längre. Jag hatar marsipan! Ge mig nåt annat!” Fransois: ”Men vad vill du ha då?” Napoleon: ”Nåt med grädde.” Fransois: ”Det är grädde i ma…” Napoleon: ”Vem är det som är kejsare, du eller jag?”

Fransois suckade och gick iväg. Kom strax tillbaka. Fransois: ”Nu har jag en ny bakelse. Med grädde!” Napoleon: ”Och mer?” Fransois: ”Smördeg i botten, vaniljkräm och sylt! Har du hört på maken? Jag avundas dig, sir.” Napoleon: ”Vad äckligt! Blä!” Fransois: ”Men… Du kan ju smaka innan…” Napoleon: ”Jag vill inte ha!!!!!!!” Fransois: ”Men håll käften, ditt särbarn! Shit, blev det komplikationer när du föddes eller? Jag får väl göra lite ändringar då.” Fransois försvann igen. Napoleon satt och petade tånaglarna när han åter stod i dörren. Fransois: ”Nu har jag blandat sockerglasyr med vinbärsgelé och haft ovanpå bakelsen! Se så gott det ser ut!” Napoleon: ”Det ser ut som bajs!” Fransois: ”Ursäkta? Nej, det gör det verkligen inte.” Napoleon: ”Jo! Jag är kejsare och jag bestämmer att det ser ut som…” Fransois: ”NU ÄTER DU KAKJÄVELN, HÖR DU DET!!!???” Napoleon åt bakelsen under pistolhot. Han tyckte faktiskt att den var hyfsat god.

Napoleonbakelsen var född.

Källa: Wikipedia

Ludie