ludienyberg

Ett gäng knott flyger ett tiotal meter över marken. Det är en varm sommar dag och luften är fylld av härlig nektardoft. Det är bara att välja och vraka bland rabatterna. Knotten har redan avverkat ett större område och är nu på väg till nästa. Men plötsligt...

- Vänta... Titta där nere! På vägen! Han som cyklar! Är det inte Ludvig Nyberg?

- Va? Är det?

- Kom igen, titta! Han är smal som ett hårstrå och han använder hjälm. Klart som fan att det är han! Vem ska gå ner?

- Jag! Hehe, nu jävlar...

Ett knott dyker. Åker i en vid båge med blicken fäst på mig. Kommer närmare, närmare...

SMACK! In i ögat. Ännu ett lyckat anfall. Knotten däruppe hurrar.

Det är så, jag lovar. Knotten vet exakt vad de gör när de flyger in i mina ögon. Det är inte tillfälligheter att jag får ett knott i ögat varje gång jag är ute och cyklar. Det är noga överlagda attacker. Jag har alltid hatat knott men de behöver väl inte hata mig för det? Jo, tydligen. Det känner till mitt hat och svarar med att ständigt förblinda mig under mina cykelturer.

Något annat jag tänkte passa på att ta upp är mitt lokalsinne. Eller min avsaknad av det. Jag var i London föra veckan. Jag var tvungen att hela tiden hålla mig till mina kompisar för skulle jag tappa bort dem skulle jag inte hitta tillbaka till hotellet. Och då skulle jag ändå kunna befinna mig typ hundra meter därifrån. Jag hittar knappt i Uppsala! Jag har bott här i hela mitt liv och har problem att hitta överallt. Fatta hur lång tid det skulle ta för mig att lära mig hitta i London! Herre gud, efter sex år kanske jag hade lärt mig hitta till närmaste granne. De andra som jag åkte med lärde sig ju att hitta första dagen...

"Jag hittar här som i min egen ficka". Eh... Jag hittar väl inte ens där. Jag behöver skyltar. "Mobiltelefonen till vänster" "nycklar till höger" "lite ludd rakt fram" "fickan tar slut- 3cm".

Knott är väldigt attraherade av mina ögon och jag föddes utan lokalsinne. Det var vad jag ville få ur mig idag.

Ludie