Min onsdag
Jag var på väg hem ifrån seminariet när jag plötsligt fick se... enkvinnaliggabundenpåtågspåretochdetkometttåg!!! Fucking! Jag sprang fram till den unga mön. Jag: "Unga mö! Du är i uppenbar fara, må du faktiskt tro! MÅ DU TRO!!! Vad för bestialiskt monster har orsakat dig detta lidande?" Mö: "Eh, rädda mig?" Jag: "Ja, just fan. Vänta! Jag har bestämt glömt något! Jag skulle ju köpa rakblad innan jag far hem." Mö: "Jaha, okej, jomen det är lugnt." Jag: "Okej, kommer snart." Mö: "NEJ, DITT KÖTTPULVER, RÄDDA MIG!!!" Jag: "Okej." Jag knöt upp den unga möns rep och hon lyckades ta sig av spåret i sista stund. Batman: "Bra jobbat, Ludvig!" Jag: "Batman! Se vilken ära!" Batman: "Hur mår ni, unga mö?" Mö: "Bra. Lite disturbed bara att den här killen tänkte gå och köpa rakblad istället för att rädda mig." Jag: "Men jag skämtade ju. Lite. Nej. Inte alls faktiskt."
Batman: "Ludvig! I brottskämpandets konst finns det en gyllene regel. Rädda dem i uppenbar fara." Ludvig: "Jaja, whatever. Vem gjorde det här mot dig, unga mö?" Mö: "Den hemske... Dragonslayerslaughterexecutionermotherfucker..." Jag: "Ja, det var ju ett jävla namn också." Batman: "Han verkar synnerligen hänsynslös! Vilken riktig liten buttris! JÄVLA BUTTRIS ALLTSÅ!!!" Mö: "Alltså, kan jag gå? Ni verkar psykiskt instabila, båda två." Batman: "Nej! Du kan inte gå!" Jag: "Nej! För då sprängs hela universum!" Mö: "Va?" Batman: "Va?" Jag: "Too much?" Batman: "Alltså, jag tänkte att hon är säkrare med oss. Vad fan har du tuggat för nåt?" Jag: "Var inte en sån buttris nu!" Mö: "GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!"
Ludie