Nationaldagen
Idag var det nationaldagen! Jag fick äran att hålla det stora nationaldagstalet på Drottningholms slott inför hela svenska folket. Så här löd det:
Jag: "Kära Örebr... Nej, f_tta, vänta... Eh, fel papper. Nu! Eh, kära Sverige! Är det inte ett sannerligen svergigt svenskt litet Sverige-land vi lever i? Det är så svenskt och så svergigt och så svergigt och så svenskt! Överallt dit mina ögon vandrar ser jag bara gult och blått och massa svenska svenskar och svenskor som står och är svenskiga och svergiga och bara älskar Sverige! Åh, jag ser svenska hundar, svenska katter! Svenska räntor, svenska skatter! Svenska dvärgar, svenska råttor! Svenska sjuor, svenska åttor! Så sveppilisvenskt!!!"
En securitasvakt drog mig av scenen. Där stod en inte alltför glad kung. Kungen: "Vad gör du?" Jag: "Jag talar till nationen, just som ni bad mig." Kungen: "Ja... Men om du kanske skulle hoppa till den vettiga biten skulle jag bli glad! Ditt tal är ju helt retarded!" Vakt: "Instämmer! Retarded!" Jag: "Okej, tack för kritiken. NOT!" Jag sprang upp på scenen igen. Jag: "Ursäkta, alla svenskisar! Var var jag? Jovisst! Svenska dyslektiker..."
Fan vad de skulle dra mig av scenen! Jag: "Men vad är det nu om?!" Kungen: "Eh, ett ord till som inte är logiskt och du dör. Hur låter det?" Jag grymtade surt och gick upp igen. Jag: "AAAH, SVERIGE!!! Fyfan vad soft det här landet är! Allt är så sinnesjuuukt svenskt! Svenskisvenski! Jag borde döpa om mig till Sven Sk. Fattar ni? Sven i förnamn och Sk i efternamn. Nähä, ordvitsar gick inte hem. Eh... Se, den svenska vinden härjar! Se på våra svenska dvär..."
Jag hann ju inte ens läsa klart! Nu sitter man med anmälningar om "hets mot folkgrupp" och skit. Jaja, grattis Sverige...
Ludie