Mitt Midsommartal
Nu har det varit Midsommarafton! Självklart hade jag fått i uppdrag att hålla det årliga Midsommartalet till nationen. Jag hade fått strikta order om att inte säga någonting om dvärgar eller andra minoriteter och jag gjorde mitt bästa för att följa dem. Såhär löd talet:
"Dvärgar! Nu är det Midsommar! Åh, nu ska vi äta sill! Och dricka öl! Och spela flöjt och kubb. Alla gillar Midsommar, i synnerhet dvärgar!" Avdragen från scenen, en käftsmäll och hot om livstids fängelse med Josef Fritzl som cellkamrat. Yikes... Jag tänkte att nu får jag allt skärpa mig. Jag fortsatte talet: "Flundran leker i vassen! Jag undrar just vad han tänker på? Han tänker att åh, vad han önskar att han hade fötter så han kunde gå upp på land och sjunga och dansa kring den vackra Midsommarstången! Men fötter kan de ju skaffa, fiskarna! Det skulle inte vara första gången i historien som det hände! Men så finns det ju kristna fundamentalister som inte tror på det. Ha! Vad är det mer ni inte tror på? Dvärgar? Dvärgar finns faktiskt!!!"
De drog mig av scenen och sade att nu var det ta mig bubblarns sista chansen. Jag gick upp och fortsatte talet: "Jag minns... en liten pojke... som en gång frågade mig... Ludvig, kan man se Midsommaren? Nej, sade jag. Men man kan se dvärgar!" Nu sitter jag här med den där jävla Fritzl framför mig. Han är skittråkig...
Ludie