ludienyberg

Det är precis i slutet. Julia har tagit något konstigt gift som gör att hon verkar vara död. Nu ligger hon i kapellet för att bli begravd. Romeo kommer in. Han är utom sig av sorg ty han vet inte att Julia egentligen är vid liv. Han har med sig ett provrör med cyankalium som han ska hälla i sig för att göra slut på sitt lidande. Han sätter sig bredvid Julia. Romeo: "Åh! VE! Julia! ACK må vara allt jag kan förmå mig till att säga i denna svåra stund. VILKEN SVÅR STUND!!!!!!!! Fyfan, jag vet icke varför Gudarna äro så grymma mot en stackars själ som jag! VE SÄGER JAG TILL ER, GUDAR. Nu lugnar vi ned oss, ty nu skola jag ta detta gift. TY JAG PALLAR INTE LEVA MED DENNA SORG!" Romeo häller i sig giftet.

 

Då, som vore hon ackompanjerad av Djävulens timing, vaknar Julia. Romeo ser detta samtidigt som han fullkomligt rivs sönder inifrån av giftet han just svalt. Romeo: "Men vad i... sjuttsingens gubbar är detta? Lever du, min sköna lilla duva?" Julia: "Ja, jag lever! Men vad i sjuttsingens gubbar är detta? Har du druckit det som fanns i det här provröret? Det står cyankalium på etiketten!" Romeo: "Ja, jag drack det!" Julia: "VAD FAN, VARFÖR DET?!" Romeo: "JAG TRODDE DU VAR DÖD!" Julia: "Men jag är inte död, ditt retard! Bara för att man varken andas eller har puls betyder det inte att man är död!" Romeo: "Men oooooh! Sorry!" Julia: "Du må inte vara sarkastisk i denna svåra stund!" Romeo: "Men jag dör ju nu på grund av dig!" Julia: "Vänta! Det kanske finns gift kvar på dina läppar som jag kan få in i mitt system!" Julia kysser Romeo. Romeo: "Med en kyss... så dör jag... ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖAAAAAAHAAAAA!!!!! JAG DÖÖÖÖÖÖR!!!!!!!" Romeo dör. Julia: "FUCKING! Vad gör jag nu då?! Jag vet! Jag sticker ihjäl mig själv med en kniv!" Slut

 

Ludie