The Battle of Teletubbieland, part 3
Förlusten av Batman har fått Harry Potter att se rött. Han hoppar på Tinkie-Winkie bakifrån och spetsar honom med sin trollstav i ryggen. Varpå Aragorn sätter det dödande slaget med sitt svärd. Aragorn: "Leve! Nu äro det bara en teletubbie kvar! Sedan är dagen vår!" Pang. Dipsy har avfyrat en missil från byggnaden. Aragorn is no more. Dipsy skickar även ut den där lilla elefant-dammsugaren med en k-pist fastmonterad på ryggen. Nu är goda råd dyra! Elefanten åker runt bland truppernas skyttegravar och pepprar för fullt. Trupperna försöker peppra tillbaka men det visar sig ha föga effekt ty elefanten har skyddsplåtar överallt! Harry Potter bestämmer sig för att göra en till insats för laget. Han ställer sig framför elefanten. Harry: "Okej. Let's make this interesting." Elefanten skjuter sönder honom totalt. Den största likdelen man hittar efteråt är typ en bit av tolvfingertarmen.
Men se där! Elefanten har ställt sig i klisterfällan som Oliver och gänget hällde ut. Nu springer Pippin fram. Han sparkar bort k-pisten och tvingar elefantjäveln att dricka cyanid. Dipsy, som står med kikare på sin post, tycker inte alls om detta. Med ett armborst försöker han pricka Pippin. Brummelisa, som står rätt nära byggnaden, kastar upp en tårgasgranat för att distrahera Dipsy. Kraftigt gråtande och knappt benägen att andas fortsätter Dipsy försöka skjuta folk. Han träffar Smurfan och Tito. Plötsligt springer Gammelsmurfen, Gimli och lille Skutt ut från byggnaden. Gammelsmurfen: "SPRIIIIIIING!!!! BAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!" Alla trupper springer utan att veta varför. Tryckvågen besvarar det mesta. Bomben, med kraften av fyra Hiroshimabomber, exploderar. All tryffel som de ursprungligen kom dit för sprängs åt helvete.
De som fortfarande kan stå upp efter smällen går fram till den enorma krater som nu ersatt precis hela Teletubbielandet. Gammelsmurfen: "Oups." Oliver: "Men för fan... Och hur tänkte ni nu?"
Den frågan är det ingen som svarar på. Det blir ingen tryffel för våra tappra kämpar. Krig är inte alltid lösningen.
Ludie
Men se där! Elefanten har ställt sig i klisterfällan som Oliver och gänget hällde ut. Nu springer Pippin fram. Han sparkar bort k-pisten och tvingar elefantjäveln att dricka cyanid. Dipsy, som står med kikare på sin post, tycker inte alls om detta. Med ett armborst försöker han pricka Pippin. Brummelisa, som står rätt nära byggnaden, kastar upp en tårgasgranat för att distrahera Dipsy. Kraftigt gråtande och knappt benägen att andas fortsätter Dipsy försöka skjuta folk. Han träffar Smurfan och Tito. Plötsligt springer Gammelsmurfen, Gimli och lille Skutt ut från byggnaden. Gammelsmurfen: "SPRIIIIIIING!!!! BAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!" Alla trupper springer utan att veta varför. Tryckvågen besvarar det mesta. Bomben, med kraften av fyra Hiroshimabomber, exploderar. All tryffel som de ursprungligen kom dit för sprängs åt helvete.
De som fortfarande kan stå upp efter smällen går fram till den enorma krater som nu ersatt precis hela Teletubbielandet. Gammelsmurfen: "Oups." Oliver: "Men för fan... Och hur tänkte ni nu?"
Den frågan är det ingen som svarar på. Det blir ingen tryffel för våra tappra kämpar. Krig är inte alltid lösningen.
Ludie