ludienyberg

Det finns faktiskt folk som inte tror på min förra berättelse om hur semlan kom till. Det finns de som tror att det gick till på det här sättet:

Det var en gång en man som hette Putte Semla. Han var en fet faan som inte tillförde världen speciellt mycket. Han var grinig mot allt och alla. Kom man för nära hans staket så röt han "bort från mitt staket!!! Gaaaaaaaaaaah!" Exakt så skrek han, det är viktigt att vara precis för att ni ska förstå vad för sorts person herr Semla var. Så en dag kom en pojk-scout hem till herr Semla för att sälja kakor. "Vill ni köpa en låda eller två?" frågade scouten. "Det beror på. PAHAHAHAHAHAHAHAA!!!!! DET RIMMADE!!!!" vrålade herr Semla så högt att scouten blev rädd och sprang hem. Men dra på trissor! TRISSOR! Scoutjäveln glömde kakorna. Putte Semla tryckte in alla i munnen och försökte svälja allt på en gång. Han hostade i flera minuter. "Det var för tusan inga goa kakisar det där!" skrek han. "Jag ska allt baka mina egna kakor! De kommer bli skiiiiiiitgoa!"

Putte Semla skulle alltså uppfinna sin helt egna bakelse bestämde han sig för. Men han hade inga idéer. Han tänkte så det knakade. Knak... Knak. KNAK!!!!!! OKEJ VI FATTAR, VAD HÄNDE?! Jo, han kom inte på ett jävla dugg så han googlade efter goda bakelserecept, hittade ett som lätt smarrigt och snodde den idén. Han döpte bakelsen efter sig själv.

Semlan var född.

Ludie