ludienyberg

Det var en en gång en man som hette Yster-Hylve. Han satt som bäst på ett flygplan när vår historia börjar. Han hällde i sig en påse jordnötter och hostade så högt att han väckte de tre små bejbisarna som PRECIS somnat i sätena bakom. "ÄÄÄÄHÄ!!! OHÄÄÄ!!! IHIHIHIÄGÄÄ!!!" skrek de små. "Men vad gör du ditt leverarsel!?" vrålade mamman typ åtta gånger högre än sina bejbisar. "Kan du inte hålla din käft stängd när det som mest behövs, pöjkvasker! DIN JÄVLA VASKER!!!" Yster-Hylve tyckte mamman överdramatiserade det hela. Inte var han någon vasker. "Jo, du är en vasker! Vasker! Det borde stå vasker i pannan på dig pöjk! Vasker-pöjk!" Yster-Hylve var förvånad över att bli kallad pöjk eftersom han var fyrtiotre år gammal. Men han orkade inte bry sig utan satte sig tillrätta igen.

Snart hade bejbisarna somnat igen. Då kände plötsligt Yster-Hylve att han behövde besöka herrarnas. Han gick bort till toaletten. Upptaget! "Fyyyyyyyyyyyyyyyyy, sådan osis!" ropade Yster-Hylve så bejbisarna började skrika för full karriär igen. "Oj, sorry, fru Jaghatarnärminabarnskriker!" hojtade han till morsan innan hon hunnit öppna munnen. Han återgick till det nödläge han befann sig i. Var ska jag uträtta mina behov? funderade han. Ja! På vingen såklart! Yster-Hylve gick bort till en stolsrad precis vid planets vänstra vinge. Han lutade sig över den fete gubben som satt där och slog sönder fönstret med knytnäven. Så klämde han sig ut.

Det var ett helvete där ute på vingen. Det blåste ju som bara sjuttsingen! Det hade inte Yster-Hylve räknat med. På radion hade de tidigare imorse sagt att det var vindstilla! "Hur i bubblarnas bubblibubbli hänger det här ihop?!" tjöt Yster-Hylve. "Jag ska stämma Sveriges Radio!" Sedan satte han sig och sket vid sidan om vingen.

Nere på marken stod en präst och predikade för folket. Han sjöng entusiastiskt. "Allt gott kommer från himmelen!"
SPLAAASCHHH!!! "ÅHFYFAAAAAAAN!!!"

Moget inlägg...

Ludie