ludienyberg

Ett gäng tungt beväpnade terrorister bröt sig in i Vita Huset. Snabbt hade de tagit kontrollen och höll nu presidenten och hans stab som gisslan. Polisen kallades genast in. Man insåg dock snabbt att dessa skurkar hörde till eliten. Polisens resurser skulle inte räcka. Man var tvungen att tillkalla… mig.

Jag, som är bäst på allt och coolast i världen, var mitt uppe i ett armhävningspass. Jag var på armhävning nr 8710 när det knackade på dörren. Jag var inte det minsta trött utan gick raskt till dörren och öppnade. Där stod två poliser och en helikopter. De berättade om gisslansituationen. Jag sade coolt: ”No, God…” Vi hoppade in i helikoptern och jag styrde. Jag landade hur snyggt som helst vid Vita Husets framsida, slet åt mig en radio och sade till terroristernas ledare, Piotr: ”Okej, Shitface. Tell me why you think this is a good idea”. Piotr: “Well, we have a few demands that if not fulfilled will cost the lives of the president and his crew. The demands are 1. We want 20.000.000 dollars. 2. We want… oh, fuck it. We just want the money! If you don’t give it to us within ten minutes we will start execute hostages every fifth minute. We will start with the least important and continue upwards.” Jag: “It´s impossible! We need more time!” Piotr: “Tic-tac, Tough Guy. Tic-tac.”

Jag insåg att jag måste gå in i huset. Men jag behövde hjälp. Jag ringde Påskharen. Han kom blixtsnabbt, beväpnad med kulspruta. Vi var polare sedan länge och hade utkämpat många strider tillsammans. Påskharen fick en lägesrapport. Sedan smög vi in genom ett källarfönster. Där mötte vi en terrorist. Jag spöade skiten ur honom direkt. Vi smög vidare. Vi kom in i en lång korridor. Plötsligt stormade tre terrorister emot oss och pepprade med sina automatvapen för fullt. Inga skott träffade oss. Vi pepprade tillbaka och vartenda skott träffade dem. Vi sprang mot rummet där gisslan hölls fångna.

Tiden var knapp nu. Om åtta minuter skulle första avrättningen ske. Plötsligt kom Piotr fram tillsammans med femton polare. Värsta eldstriden följde. Jag behövde inte ens anstränga mig. Jag bara sköt dem och undvek deras skott hur lätt som helst. Fast när de var döda och Piotr smitit undan upptäckte jag att Påskharen blivit träffad. Innan han dog lyckades han säga: ”Kill that motherfucker for me, will ya? Öööööhh… öhhö… Ä!” Jag kramade hans hand och skakade av ilska. Jag skrek: ”Piotr, I´m coming for you!!!” Piotr hade gömt sig i ett annat rum men jag hittade honom för jag är bäst i världen på att hitta folk. Han sade: ”Hehe, to bad for your bunny-friend. He was good with his gun.” Jag: “Save it, Horsefucker. You are about to face an extremely painful death. Brace yourself.” Han lyfte sitt vapen och sköt men jag duckade, voltade framåt, sparkade honom i magen och sköt sönder hans knän. Innan jag pepprade sönder hela honom sade jag värsta coola repliken: ”Now you see that crime doesn´t pay off. Take that knowledge to the grave”.

Jag räddade presidenten och hans stab. Alla hyllade mig som en hjälte men jag sade bara: ”I just did my job. The real hero is the Easter bunny.” Sedan gick jag mystiskt iväg i solnedgången.

Ludie