ludienyberg

Det var inte mycket annat att göra för Frasse än att bege sig till Haralds hus. Men inte oförberedd. Han gick först till byns smed och bad honom göra det vassaste, kraftigaste och farligaste svärd som tänkas kunde. Smeden slängde ihop det på en timme. Frasse gav det namnet Anduril. Men det hade Aragorn copyright på så han fick ändra det till Ture. Sedan bar det av.

I skymningen kom Frasse fram till Haralds onda näste. En spöklik, svart borg. Han steg ned från hästen och ropade:

-Kom fram, ditt fega kräk! Ska du köra med utpressning, eller vad håller du på med? Kom ut och slåss som en man!

Ett fönster öppnades och där stod Rosa. Bakom henne stod Harald och höll en kniv mot hennes strupe. Frasse stelnade till men höll sig lugn då han visste att Harald, som han just hade sagt, var inget annat än ett fegt kräk och skulle aldrig våga döda ens en fjäril.

-Vad vill du, Harald? frågade han.

-Erkänn mig som den nye kungen, annars dör hon!!!

-Eh... Nej.

-Nähä?! Okej! Gratlar, döda henne!

Trollkarlen Gratlar, som stod i samma rum, trädde fram. Han vände sig mot Rosa och började viska dödstrollformeln. Men så plötsligt tystnade han. Han vände sig åt Harald och med magiska krafter lyfte upp honom i luften.

-Vad gör du, ditt sär?! Släpp ned mig!

-Vet du... Strax efter att jag återvänt från Frasses gård med Rosa, så skickade han en brevduva till mig. Den hade med sig det här brevet.

Gratlar visade ett pappersark där det stod: "Du, om du dödar Harald så får du en burk med jättegod jordgubbsylt".

-VAD?! skrek Harald. Jordubbsylt?? Det var det sämsta erbjudande jag hört!! Föll du för det!!!?

-Jag gillar jordgubbsylt!!!

Och så dödade Gratlar Harald. Han fick sin sylt och levde lycklig i alla sina dagar. Frasse kröntes till kung och Rosa blev hans drottning. De levde också lyckliga i alla sina dagar.