ludienyberg

"Efter att ha avnjutit en lunch bestående av överkokt potatis, renskav och klumpig vitlöksås så begav sig flickorna iväg till en avskild plats bakom högstadiebyggnaden för att prata igen. Det de hade kommit fram till tillsammans med Gammelman var att våldtäktsmannen var en ytterst ondskefull, perverterad, sadistisk och kvinnoförnedrande människa. Om man utgick från det så såg listan över de troligaste gärningsmännen ut så här:
Sture, Hannes, Anders, Eric, Joacim.

De var helt enkelt inte lika trevliga som de andra. Bra människor, visst, men inte tillräckligt för att frias från misstankar. Johan ansågs vara den minst troliga gärningsmannen. Killen var ju något av en regelrätt tönt. Han var totalt besatt av sina betyg och fjäskade oupphörligt för lärarna. Inte kunde väl han vara skyldig? Ingen skulle såklart helt tas bort från listan över misstänkta förrän man var helt säker, men var det någon som inte hade något på den listan att göra så var det Johan.

Rösten var en annan mystisk punkt som försvårade utredningen markant. De och Gammelman hade tittat och lyssnat sig medvetslösa på "Anna"-inspelningen. Rösten var helt enkelt den sjukaste de någonsin hört. De förstod alla att ingen människa kan låta sådär frivilligt. "Han" måste ha använt något preparat för att modifiera sin stämma."

Det där var ett utdrag ur min roman som jag skrev förut. Den har inget bestämt namn ännu. Jag har pendlat fram och tillbaka mellan olika alternativ bland annat "Klass 9d" och "En näst intill perfekt klass". Men men... Jag undrar om det kan vara värt och gå till något förlag med den. Har pratat med min morbror om det där. Vi får se hur det går, hoppas kan man ju alltid!

Ludie