ludienyberg

Döden besökte mig i morse. En frän doft trängde in i mina drömmar. Den var svår att placera men jag kom till slut fram till att det var en mix av sjukhus och diesel. Jag vaknade och stirrade rakt på källan till doften. Döden. Han såg ut ungefär som han beskrivits i böcker och media. Klädd i svart mantel med huva och en lie i handen. Jag: "Vad i...?" Döden: "Din tid har kommit. Res dig upp." Jag reste mig och klädde mig snabbt. Jag: "Får man fråga vad du gör här?" Döden: "Vet du inte vem jag är? Jag är Dö..." Jag: "Meh, duuuuuh!? Verkligen?" Döden: "Ingen sarkasm om jag får be" Jag: "Det får du inte! Hehehe! Lille Dödis där!" Döden: "Kalla mig fan inte Dödis!" Jag: "Dödis-dödis!"

Döden blev arg. Jag har aldrig sett någon reagera så starkt förut. Hans annars vita ansikte blev illrött som om han hade svår förstoppning och ögonen stod ut så mycket att jag kunde se synnerven där bakom. Han skakade som ett asplöv och svetten rann så det plaskade under hans fötter där han stod och hoppade av ursinne. Han gav ifrån sig ett ljud som lät ungefär: hiiiiiixåå... Jag blev orolig och erbjöd Döden att sitta ned medan jag hämtade ett glas vatten. Han ville inte ha. Jag: "Du är kortare än jag föreställde mig" Döden: "Jaha? Jag är längre än dig" Jag: "Ja, men jag trodde typ att du skulle vara två meter" Döden: "Du! Vad spelar det för roll? Jag dödar folk lika bra ändå! Du kan ju inte säga att du inte är rädd för mig!" Jag: "Tss! Ha! Du skrämmer mig lika mycket som en kopp socker" Döden: "Socker? Nu räcker det!"

Döden höjde sin lie för att göra slut på mig. Döden: "Nu höjer jag min lie för att göra slut på dig!" Jag: "Du är ful" Det skulle jag inte ha sagt. Döden: "Buuuuuhuhuhuhuhuhuhuhuhuhuhu!!!!" Jag: "Men kom igen! Du tänkte döda mig! Och du bölar för att jag säger att du är ful!" Döden: "Asshole!" Sedan sprang han ut.

Döden kallade mig asshole... Vad elak han är...

Ludie