Sagan om de tre sorkarna
Det var en gång tre små gulliga sorkar. De hette Sorke Brun, Sorke Dryg och Sorke Två. De bodde i en liten håla på en grön äng. En dag begav sig Sorke Två iväg för att söka lyckan. De två andra hånade honom och sade att ”du hinner väl knappt en meter förrän örnen tar dig”. Sorke Två ignorerade dem. Och kan man tänka sig! Tre dagar senare återvände Sorke Två utan ett rivsår på kroppen. ”Jag hittade lyckan!” kunde han stolt berätta. ”Ja, säkert” sade Sorke Dryg. ”Och jag är en spansk marinofficer”. Sorke Dryg begav sig även han iväg följande dag. Det dröjde en vecka innan Sorke Dryg kom tillbaka. Han var dyngsur, svårt mörbultad, mager och luktade bäver. Han hade en fascinerande historia att berätta.
”Jag gick i en timme. Sedan tog en örn mig och jag fick slåss för mitt liv. Jag lyckades peta örnen i ögat och den släppte mig. Jag föll femtio meter ned i en sjö. Jag simmade i land bara för att fastna i gyttja, satt fast i två dygn. En liten ful unge hittade mig tog med mig hem, klädde mig i dockkläder och lekte med mig i sitt dockskåp, matade mig med papperstussar som hon påstod var hamstermat. Jag var där i några dagar sedan släppte hon ut mig i tron att jag var lojal nog att komma in igen efter fem minuter, idiot… Hursomhelst, en örn tog mig igen och släppte mig i samma sjöjävel som innan och vips, här är jag. JAG HITTADE INGEN JÄVLA LYCKA, SORKE TVÅ!!!!”
Sorke Två berättade att lyckan inte gick att ta på. ”Du finner den om du söker i hjärtat. När du vet att ditt hjärta leder dig, då har du svaret i en himmel där ovan, så långt bort i skyn, men där borta kan du se rakt in i ditt hjärta att lyckan har funnits där hela tiden.” Sorke Dryg ville veta vad i helvete Sorke Två snackade för jävla dynga men Sorke Brun som varit väldigt passiv hittills i berättelsen gav sig genast ut för att söka lyckan. Han kom tillbaka nästa dag. ”Jag fann den! Du hade rätt Sorke Två! Jag fann den, i hjärtat! I mitt hjärta! I HJÄRTAT FINNS ALLA SVAR!!!” Sorke Dryg gnagde på sin högra handled. Han ville inte leva. Hur kom det sig att hans rumskompisar tappat all vett och sans? ”Hjärtat är en muskel som pumpar blod, that´s it!” försökte han. ”Nej!” sade Sorke Två. ”Det är hjärtat som vet! Se med hjärtat! Dansa med hjärtat! VAR HJÄRTAT! HJÄRTAT!!! AAAH…” Sorke Dryg flyttade nästa dag. Han hittade aldrig lyckan.
Ludie