ludienyberg

Plötsligt förändrades Sverige. En mystisk ung kvinna hade börjat dyka upp i media. Hon kallade sig själv Rebecca Stella och var fullkomligt övertygad om att folk visste vem hon var. Problemet var att... det var det ingen som gjorde. Spekulationerna satte igång. Vem var hon? Var kom hon ifrån? Experter flögs in från CIA för att kunna identifiera kvinnan som fått kodnamnet 16F20 av den svenska militären. Möjligheten fanns att hon var en rysk atomrobot som detonerade om man uttalade det namn hon själv bett oss kalla henne. Inga framgångar gjordes. Folkbokföringslistor världen över undersöktes om och om igen men ingenstans fanns något som ens nästan påminde om en enda cell i den här människans kropp. Man hade inget val. För rikets säkerhets skull var man tvungen att vända sig till samhällets mindre pålitliga personer. Man insåg riskerna men alltför mycket stod på spel. Man ringde...

 

... mig! Jag: "Why do you call me? I thought you didn't trust me." Det här samtalet var på engelska för att göra det coolare. Statsministern: "Ludvig, we have no idea who this fucking girl is. It could be a threat to national security. It's also kind of annoying." Jag: "I hear you. I read about her every day. Can't say I really know who she is." Statsministern: "Exactly! You have to help us!" Jag: "I'm on it... motherfucker." Jag gav mig ut på min livsfarliga expedition som värsta jävla Rambo fast bättre. Jag åkte till Vietnams djungel för där kanske svaret på mysteriet fanns. Det gjorde det inte så jag fick lifta hem med en ful kines i en liten Fiat. Jag lade upp en ny plan. Jag gick igenom alla böcker på biblioteket. Sex månader och tjugoåtta miljoner koppar kaffe senare satte jag ännu mer kaffe i halsen när jag fann svaret på mysteriet Rebecca Stella.

 

Telefonen ringde hemma hos statsministern. Statsministern: "Hallå? Klockan är två på natten! Vem är det?" Jag: "Mister Prime Minister... You wont believe this..."

 

Ludie